Det finns en viktig principiell fråga när det gäller kretslopp och näringsämnen som nu ställs på sin spets. Det gäller åkerns långsiktiga produktionsförmåga och ambitionen att inte låta åkerns metallhalter öka mer. De flesta är övertygade om vikten av detta, i synnerhet eftersom man inte kan ta bort metaller i efterhand. Det är en irreversibel process som kastar en slagskugga långt in i framtiden.
Jordbrukstekniska Institutet har medverkat i en ny publikation som Naturvårdsverket givit ut: "Stallgödselns innehåll av växtnäring och spårelement." (SNV rapport 4974). Den innehåller bl a uppgifter om innehållet av vissa valda näringsämnen och metaller, vilket är bra men också ofullständigt. Många viktiga spårelement saknas, t ex kvicksilver, platina och silver. Det finns uppgifter från både konventionell odling och den ekologiska.
Några centrala citat
Det allvarligaste är dock ett av syftena med arbetet och tillhörande slutsatser. Här följer några centrala citat: Man vill "använda tungmetallhalterna i den ekologiska odlingens stallgödsel som ekologiskt invändningsfria norm eller referensvärden för tätortsavfall som skall användas på jordbruksmark".
"Här kan halterna i stallgödsel från ekologisk odling fungera som en ekologiskt någorlunda korrekt norm, som inte äventyrar markens långsiktiga produktionsförmåga."
"Det går knappast att motivera större restriktioner för det organiska tätortsavfallet än för jordbrukets traditionella organiska gödselmedel."
"Speciellt viktigt är att inte åkermarkens Cd-halt tillåts öka ytterligare. Villkoret för detta är att tillförseln inte är större än bortförseln." "Tillförseln uppgår då till ca 0,25 - 0,50 g Cd per ha och år. - - - Ungefär den nivån bör vara en målsättning för Cd-tillförsel med tätortsavfall, t ex avloppsslam som skall användas på jordbruksmark."
Det allvarliga tankefelet
Liksom i andra arbeten som kommer från JTI talar man om balans mellan tillförsel och bortförsel och anser att avloppsslam och annat tätortsavfall kan tillföras jordbruksmarken med bibehållen "långsiktig produktionsförmåga" om dessa har samma halter av vissa metaller som stallgödsel.
Detta vittnar om ett allvarligt tankefel hos JTI. Det gäller en grundläggade princip för alla kretslopp och all uthållighet. Vi tänker oss följande:
En ko går och betar på en äng. Den gödsel som bildas och faller till marken leder inte till någon haltökning där eftersom alla metaller tagits upp ur marken och sedan läggs tillbaka. Detta är en sinnebild för ett äkta kretslopp. Observera att halten i gödseln inte har minsta betydelse. Det centrala för alla äkta kretslopp är att de material som återförs i en näringscykel verkligen kommer från den plats de togs upp. Om inte detta krav är uppfyllt så är det i stället frågan om ett linjärt flöde, vilket i sin tur alltid leder till oundvikliga haltökningar. Det viktigaste med kretsloppet är alltså detta absoluta kvalitativa krav och inte alla kvantitativa krav på halter.
Det är lätt att visa att alla avloppsslam innehåller långt mer metaller som kommer från teknosfären än det som kommer från jordbruksmarken via urin och avföring. Andelen som inte kommer från jordbruksmarken ligger vid ca 95 procent för de metaller som mäts upp. Slammet skall i detta avseende liknas med konstgödsel och inte med stallgödsel. Observera att enbart vattnet från vattenledningsnätet bidrar med så mycket metaller, att ett uthålligt kretslopp inte kan uppnås. Detta innebär att alla slam, även under ideala förhållanden bildar ett linjärt flöde från teknosfären till jordbruksmarken. Därför spelar det ingen roll om halterna ligger över eller under stallgödselns halter. Det enda som påverkas av detta är hastigheten hos den oundvikliga haltökningen i åkermarken. Men "balans" och "långsiktig produktionsförmåga" är av grundläggande principiella skäl oförenliga med spridning av "tätortsavfall" på åkermark - om inte alla ämnen verkligen har sitt ursprung i åkermarken.
JTIs tankar blir ännu mer verklighetsfrämmande och vilseledande om man också räknar med det luftnedfall av metaller på jordbruksmarken som gör situationen än mer kritisk.
Jag har tidigare visat att kadmiumfrågan är ytterst viktig. Vi skall med alla medel hindra att förekomsten av njurskador ökar ytterligare. Antag att vi skulle följa JTIs råd att man kan lägga 0,25 till 0,50 g Cd per ha o år. "Ungefär den nivån bör vara en målsättning för Cd-tillförsel med tätortsavfall, t ex avloppsslam som skall användas på jordbruksmark." Det innebär att man kan lägga mellan 750 - 1.500 kg Cd/år på vår areal (ca 3 milj ha) med tätortsavfall under påstådd "balans". I sammanhanget skall nämnas att endast ca 50 kg kadmium finns i svenskarnas urin och avföring per år. Det är endast denna mängd som kan läggas tillbaka på åkermarken om vi skall nå balans, kretslopp och bryta en väntad ökningen av antalet njurskador.
I rapporten sägs också att halten av Cd i fosfor bör närma sig den i stallgödsel, ca 15 mg Cd/kg P. Enligt tidigare resonemang kommer dock stallgödselns kadmium från i huvudsak marken och gödselspridningen leder inte till någon haltökning. Men för ett gödselmedel där kadmium inte kommer från jordbruksmarken leder tillförsel till oundvikliga haltökningar. Kemikalieinspektionen har redovisat beräkningar över hur många nya njurskador som kommer att uppstå vid olika föroreningsgrader av fosfor (där kadmium inte går i kretslopp, t ex i konstgödsel och avloppsslam). Se "The Economics of the Swedish Policy to Reduce Cadmium in Fertilizers", Kemikalieinspektionen okt 1997, Tabellen finns på nätet: http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/slammet/kadmiumrevision.html
Nya fall av njurskada
Om vi följer JTIs råd kan vi vänta att det tillkommer mellan 2.100 och 4.600 nya fall av njurskada enligt tabellen. Även om detta är teoretiska beräkningar under vissa antaganden, så är det uppenbart att ingen kadmium från teknosfären kan tillföras åkermarken utan att halten i marken ökar och därmed ökar risken att det uppstår fler fall av njurskada hos befolkningen. Det är viktigt att jordbruket, livsmedelsindustrin, miljöorganisationer, konsumentföreningar, berörda patientorganisationer m fl sätter sig in i detta. Det är inte någon vetenskaplig fråga, utan gäller en fullt begriplig princip för hur ett uthålligt kretslopp måste se ut. Enligt min mening kan det redovisade tankefelet - om det inte rättas till - få stora konsekvenser för vår befolkning och i synnerhet de ofödda. Den som övertygas av allvaret i denna fråga bör agera och sprida denna kunskap till andra.
Anm 1
Frågan är viktig inte bara för slammet. En rad andra avfallsintressen står för dörren och vill sprida "tätortsavfall" som uppfyller slammets gränsvärden på odlingsmark. Det är lika illa här. Det är sannolikt alltid frågan om linjära flöden med tillhörande haltökningar i åkermarken - oavsett halten i avfallet. Ett undantag är dock livsmedelsindustrins organiska avfall, som rimligen i huvudsak måste bestå av ämnen som verkligen kommer från åkermarken.
Anm 2
Enl. rapporten finns i stallgödsel, i synnerhet i svingödsel, bl a höga halter av koppar och zink. Detta beror på att man sätter till dessa metaller som berikningsämnen i foder. Detta missförhållande måste åtgärdas. Man får inte använda detta som argument för att sprida koppar och zink med slam och annat tätortsavfall.
Anm 3
Rapporten redovisar inte de nya kritiska metaller som finns i slam, se tidigare brev om en undersökning hos Naturvårdsverket.
Anm 4
Inom hela arealen omfördelas näringsämnen och metaller oavbrutet, de ökar på ett ställe (runt djurgårdar) och kanske minskar på ett annat (spannmålsgårdar). Man kan inte gå in på en enskild åker och tala om att ersätta en bortförsel med tillförsel med tätortsavfall, och sedan tala om "balans". Felet är att det som togs bort leder till en ökning någon annanstans om detta inte förs tillbaka. Det paradoxala blir att spridning av "tätortsavfall" kan leda till att haltökningen sker på ett annat ställe - på den plats där grödan i fråga blev foder för djur. Den stora delen av allt odlat i Sverige blir djurfoder. Därför skall vi se arealen som en helhet, ett "fort" där man inte skall släppa in metaller från teknosfären.
Anm 5
Den svenska åkermarken fungerar som en pool för fosfor och metaller. Inget av betydelse försvinner därifrån. Enbart luftnedfallet av alla metaller är långt större än urlakningen. Det som går till människan är litet i förhållande till det som går till husdjuren och som därmed stannar som gödsel på åkermark. Dvs i grunden finns ingen plats för tätortsavfall - oavsett dess halter - om vi samtidigt har ambitionen att hålla metallhalterna i åkermarken oförändrade.
Hälsar vänligt
Gunnar
Gunnar Lindgren, Pl 1363, 446 00 Älvängen, Sweden
Tel/fax 0303/745155, mobil 070-567 90 54
e-mail gunnar.lindgren@ale.mail.telia.com