Tisdag 12 oktober
LRF uppmanar till tillfälligt stopp för slamspridning på åkrar. Anledningen
är den senaste tidens larmrapporter om bromerade flamskyddsmedel.
De senaste dagarna har debatten varit livlig kring ett "nytt " miljögift,
bromerade flamskyddsmedel, som framför allt påträffats i sill och makrill.
Det finns också forskningsrapporter som tyder på att halterna av bromerade
flamskyddsmedel är högre i svenskt slam än i till exempel tyskt slam.
Eftersom det just nu inte finns underlag för att bedöma vad det betyder om
slam med bromerade flamskyddsmedel sprids på åkrarna vill LRF ha ett
tillfälligt stopp av spridningen.
Till dess att effekterna är ordentligt utredda uppmanas bönderna att inte
använda slam på åkrarna.
LRF har tagit initiativ till att snabbt diskutera frågan med berörda
parter. Man förutsätter att Naturvårdsverket får resurser att bättre
kartlägga hur de bromerade flamskyddsmedlen beter sig i miljön och att
berörda företag och myndigheter ser till att inte nya ämnen släpps ut.
Det finns 209 olika varianter av bromerade flamskyddsmedel. Ämnet används
bland annat i datorer, annan elektronikutrustning, plaster och textilier.
Halterna av bromerade flamskyddsmedel ökar snabbt i till exempel
modersmjölk, medan halterna på senare tid tycks ha planat ut i till exempel
sillgrissleägg och vissa fisksorter.
==============
Min kommentar:
Det är ett välkommet och efterlängtat besked som nu kommer från jordbruket.
Nu ställer sig LRF på konsumenternas sida och bör stödjas i sitt
ställningstagande mot slammet. Förutom de höga halterna av flamskyddsmedel
har det också visat sig att det finns en rad riskabla metaller i slammet
som inte mäts upp, men vars halter ökar mycket snabbt i odlingsmarken om
man sprider slam, t ex silver, platina, wolfram och uran. Tillsammans taget
blev situationen för slammet omöjlig. Även om slamstoppet presenteras som
tillfälligt, är det svårt att se att slamspridningen kan bli aktuell igen.
Människans näringsämnen måste nu avskiljas från allt annat kemiskt avfall
när vi inför nästa århundrade skall planera för återförsel av tätorternas
näringsämnen till odlingsmarken.
Den svenska livsmedelsindustrin blir härmed av med en kvarsten, som på
ett påtagligt sätt varit ett hot mot förtroendet för de svenska livsmedlen.
Varken konsumenter eller producenter är betjänta av konflikter om
livsmedlens innehåll av miljöföroreningar som bromerade flamskyddsmedel,
kadmium, PCB, dioxiner osv. Vi vet att dessa ämnen finns i det slam som
hittills spridits på odlingsmark.
En lättad Gunnar Lindgren
PS: Docent Lennart Hardells debattartikel följer nedan
(fanns också på http://www.dn.se/DNet/dyn/Crosslink.dyn?d=129)
Gunnar Lindgren, Pl 1363, 446 00 Älvängen, Sweden
Tel/fax 0303/745155, mobil 070-567 90 54
e-mail gunnar.lindgren@ale.mail.telia.com
Dagens debattartikel
Ett nytt cancerframkallande miljögift har upptäckts i vår mat. Det är de
bromerade flamskyddsmedlen från all skrotad elektronisk
hushållsutrustning som nu hittats i höga halter i sill och strömming. I
kött, smör och ost är halterna fortfarande låga. Men upptäckten är
alarmerande av två skäl: dels kommer haltrerna att öka i samma takt
som PCB, ett gift som ensamt ligger nära gränsen till det
hälsovådliga. dels måste giftet från flamskyddsmedlet summeras
med övriga miljögifter, däribland PCB, för att den totala hälsofaran
ska kunna bedömas.
Undersökningen har utförts av cancerläkaren Lennart Hardell
tillsammans med miljögiftsforskarna Gunilla Lindström och Håkan
Wingfors.
"Nytt miljögift upptäckt i maten"
Cancerläkare och miljögiftsforskare presenterar nya siffror: halterna i
sillen är alarmerande.
På DN Debatt 7/7 varnade vi för att händelser som den belgiska
giftskandalen, då olja förorenad med PCB och dioxiner blandats i
djurfoder, medför ett oacceptabelt intag för människan via maten
av dessa miljögifter.
Vi pekade vidare på att industrialiseringen och globaliseringen av
livsmedelsproduktionen innebär risker även för producenter och
konsumenter som bor långt ifrån föroreningskällan.
Vi skall inte här gå in på de risker av ekonomisk art som
producenterna tar i och med att föroreningar kommit in i foder,
utan på de hälsomässiga riskerna för konsumenterna.
Omständigheter som de i Belgien gör att den nedåtgående trend vi
sett av vissa miljögifter i maten sedan 1980-talet riskerar att brytas
och människan utsättas för halter som medför hälsorisker.
Exempel på sådana är nedsatt inlärningsförmåga och motorisk
utveckling hos barn, störd immunfunktion och ökad risk för
allergier och cancer. Innehållet av miljögifter blir även oacceptabelt
högt i modersmjölken.
Händelsen med förorenad mat i Belgien var dessvärre inte unik.
Nyligen rapporterades dioxiner i citruspellets från Brasilien, som
gick till djurfoder i Europa, och i lera som blandats i fisk och
hönsfoder i USA. Den senaste rapporten är att avloppsslam
blandats i franskt djurfoder vilket medfört att EU-kommissionen
krävt en förklaring.
Slam är inte rent. Det är en avfallsprodukt som visserligen uppvisar
ett visst näringsvärde, men som samtidigt är giftigt i kombination
med olika typer av föroreningar som är i omlopp. Sådana
föroreningar är till exempel miljögifterna PCB, dioxiner, bromerade
flamskyddsmedel, poly-akrylamid/akrylamid (jämför giftet i
Hallandsåsen), antibiotikarester, kadmium, silver, platina, wolfram
och uran.
Listan kan göras betydligt längre och innehåller ett flertal av
industrisamhällets kemikalier, både kända och okända. Uppgifter
om vad som fanns i franskt slam som användes i djurfoder
saknas.
Sedan ett antal år tillbaka bedriver vi, med stöd främst från
Cancer- och allergifonden, undersökningar om sambandet mellan
miljögifter och cancer. Maten beräknas svara för 90-95 procent av
exponeringen i den svenska befolkningen. För att få ett begrepp
om innehållet av några kända miljögifter i svensk mat i dag gjorde
vi en stickprovsundersökning av 8 livsmedel bestående av kött,
fisk, ost och matfett. Resultaten får ses som en fingervisning om
de halter som kan finnas i dessa födoämnen.
Livsmedlen valdes med hänsyn till vilka som vanligen konsumeras.
Av fisk analyserades muskeldelen och vaxskiktet togs bort från
osten. De miljögifter vi undersökte var PCB, DDE
(nedbrytningsprodukt av insektsgiftet DDT), hexaklorbensen (HCB,
tidigare använt som bekämpningsmedel) och bromerat
flamskyddsmedel (TeBDE).
Dessa miljögifter är fettlösliga och vi anger i tabellen det totala
intaget av miljögifterna vid konsumtion av 100 g av respektive
livsmedel.
Miljögifter i mat (tabell)
Av resultaten framgår att halterna av de olika persistenta
miljögifterna är i samma storleksordning i kött och mejerivaror.
Kravost skiljer sig ej i detta avseende från vanlig ost, vilket ej
heller är att förvänta. Skälet till att använda sig av Kravmärkta
livsmedel är snarare att undvika resthalter av de
bekämpningsmedel som används i dag och som vi inte
analyserade (så till exempel höjdes inom EU tillåten resthalt av
glyfosat (Roundup) i sojabönor 200 gånger för ett par år sedan;
från 0,1 mg/kg till 20 mg/kg). Halterna av de fettlösliga
persistenta miljögifterna i margarin är låga, vilket beror på att det
är en vegetabilisk produkt.
Anmärkningsvärt höga halter påvisas i sill, något lägre i
strömming. Trots att det rör sig om stickprov, endast en produkt
undersöktes av varje livsmedel, visar resultaten att faran med
konsumtion av fet Östersjöfisk inte är över. Intag av 100 g sill ger
tillskott av enbart PCB på 75 ng/kg kroppsvikt till en person som
väger 60 kg. Ju mindre du väger, desto fler nanogram får du i dig
per kilo kroppsvikt. Därför kan intag vara särskilt farligt för barn.
Intaget skall jämföras med en amerikansk beräkning om att
regelbundet dagligt intag om 140-900 ng/kg kroppsvikt av PCB hos
mödrar ger skadeverkningar på barn som ammas, exempelvis den
motoriska utvecklingen.
Säkerhetsmarginalen är alltså enligt detta obefintlig och
resultaten visar att fet Östersjöfisk är den största potentiella
källan till intag av miljögifter såsom PCB; 40-100 gånger mer än i
kött.
Visserligen har halterna av PCB sjunkit i miljön (men finns
fortfarande kvar i bland annat sediment och på diverse deponier)
sedan användningen upphört, men såsom händelsen i Belgien
visar är livsmedel känsliga för yttre faktorer som snabbt kan höja
halterna. Halterna av PCB i sill/stömming fångad runt den svenska
kusten har minskat under tidsperioden 1980-95 med 4 till 9
procent per år. För DDT är motsvarande minsking 5 till 14 procent
årligen.
För säker livsmedelshantering och riskbedömning krävs
naturligtvis i Sverige en kontinuerlig övervakning med regelbundna
provtagningar och analyser av hela livsmedelskedjan av oberoende
laboratorier. Enligt uppgifter som nu kommit fram misstänks
oegentligheter beträffande de belgiska PCB-analyserna av kött.
Det är naivt att tro att problemet kommer att försvinna, händelser
som de i Belgien och Frankrike tyder snarare på att riskerna
förförorening av maten kan öka i framtiden.
En annan grupp av miljögifter, bromerade flamskyddsmedel, har
använts i stigande utsträckning i bland annat elektronisk utrustning
sedan 1970-talet. Studier visar att halten i svensk modersmjölk
fördubblats vart femte år.
Dessa ämnen liknar PCB och har likartade hälsoeffekter.
Undersökningen visar att dessa flamskyddsmedel är vitt spridda i
det ekologiska systemet men att halterna fortfarande är låga -
frånsett i fet fisk. Krafttag krävs nu för att förhindra en likartad
katastrofal utveckling som gällde för spridningen av PCB med
risker för djurliv och människans hälsa. I annat fall riskerar vi att
värdena för flamskyddsmedel i mat blir lika höga som de i dag är
för PCB. Notera då att dessa effekter ska adderas till den
befintliga PCB-effekten.
Det bör tilläggas att det utöver de miljögifter vi undersökt finns en
mängd andra, både kända och okända, med möjliga hälsoeffekter
som via slam eller på annat sätt kan ta sig in i livsmedelskedjan.
Giftskandalen i Belgien medförde kraftigt förhöjda halter av
dioxiner och PCB i maten, nivåer som översteg acceptabelt dagligt
intag. Om förorenat slam används i djurfoder riskerar vi att de
relativt låga halterna i kött och mejerivaror, som vi nu ser i Sverige,
ökar och att restriktioner måste införas för intag av dessa
baslivsmedel - på motsvarande sätt som nu gäller för fet
Östersjöfisk.
Av dessa skäl bör förorenat slam inte heller användas på mark för
livsmedelsproduktion eller där djur betar eller kommer att beta i
framtiden vid ändrad markanvändning. En ko på bete får i sig cirka
2 kg jord dagligen. En annan väg till livsmedel för miljögifterna i
slammet går via gräs, hö och foderspannmål. Även om
miljögifterna inte tas upp genom rötterna, avdunstar de till luften
och sätter sig sedan på växternas vaxartade yta.
Lennart Hardell
Håkan Wingfors
Gunilla Lindström
DN DEBATT 11/10 1999