Attention: Henrik Tideström, Vattenskyddsenheten
Fax 011-468-698-14 33
Email addr. het@environ.se
Bäste Henrik Tideström:
Tack igen för din invitation till remisssvar som kom upp i samband med mitt arbete här i USA. Jag ber dig också att överse med min svenska som inte använts mycket på 25 år...
I stort sett sedan jag lämnade Naturvårdsverket i Juni 1977 har mitt arbete fokuserats på hur vi kan sänka riskerna vid återförsel av närsalter till jordbruket som kommer från djur- och människoexcrementer. Det området som remissen behandlar är mig därför mycket närstående och jag har ett antal punkter av allmänn karaktär som jag vill framföra här eftersom jag inte har kunnat följa den Svenska utvecklingen i detalj.
2. Genom att fosforrelatera gränsvärden gynnas de större reningsverken (sid 12 >30,000 pe) som nu kan finna större avsättning för sitt slam på åkermark.
3. Det sägs i pkt 2 på sid. 12 att ändringarna i första hand kommer att beröra lantbrukare och avloppsreningsverk.
Punkterna 1+2: Den största inverkan av ändringsförslaget faller därför inte inom området för inverkan av krom och zink på jordar utan från en vidgad spridning av alla de substanses som ej är reglerade av slamavtalet [metaller som t.ex. molybden och organiska föreningar såsom dioxiner, PCB derivat, nonyl phenoler etc.]. Slam från större reningsverk har också större sannolikhet att innehålla substanser från illegala punktutsläpp som är både svåra att spåra och svåra att analysera då man inte på förhand vet vad man ska söka efter. Detta kan naturligtvis ske även i små samhällen men tycks vara mindre förekommande då det är lättare att förbli anonym i ett stort uppsamlingsområde med ett större spektrum av möjliga utsläppskällor. [flera sådan case studies är på väg att sammanställas i USA men sammanställs huvudsakligen som bevismaterial i domstolsförhandlingar och blir ej allmännt tillgängliga förrän efter domstolarnas beslut, om ens då -- om förlikning sker begravs ofta materialet som en del av uppgörelsen].
Punkten 3 är ett stort problem i sig självt. Om vi har två primärt berörda parter: avloppsreningsverken och jordbrukarna, så ligger det i avloppsverkets intresse att bli kvitt sitt slam och i jordbrukarens intresse att förhoppningsfullt skydda sin mark. En svensk jordbrukare har ingen semester i motsats till rikets fabriksanställda och tjänstemän, som har en lagstadgad fritid -- de flesta har rent bokstavligen ingen fri tid. Lantbrukarens styrka ligger som regel inte i att debattera och diskutera eftersom jordbruk är ett ganska isolerande arbete där de ofta ensamma gör sina erfarenheter och därför inte ens har något forum att framföra sina svårigheter (som att få sitt jordbruk att gå ihop) i en dialog - inte ens till LRF.Den praktiska verkligheten, enligt agronom Claes Lagergren, för en jordbrukare i Sverige idag är att ekonomi och tillgänglig tid för att finna förståelse för nya regler och förordningar på både riksplanet och EU nivå, gör det praktiskt omöjligt för dem att tillvarataga sina intressen. Om slam ger en ekonomisk kortsiktig fördel och med myndigheter som uppmuntrar dem att använda ett material som det är för tidsödande och dyrbart att analysera vad det innehåller, så tvingas de i praktiken att spela rysk roulette med sin huvudtillgång - den användbara åkerarealen. Att hämningsfritt begära att jordbrukarna skall "ges möjlighet att använda slam som gödningsmedel" genom att det ger så många fördelar för andra intressen är okänsligt och kränkande för jordbrukarna och kommer att på sikt visa sig ödesdiger för både producenter och landets livsmedelskonsumenter.
På sikt... kommer vi med ökat slamintrång i matproduktionen, tveklöst att öka inträde av organiska föreningar i jordbruket (t.ex. ökad dioxin halt på och i livsmedel ) substancer som inte dödar omedelbart men är verksamma i parts per trillion och som systematiskt försämrar allmänhälsa, immunförsvar och ger en säker ökning av cancer och infektions-sjukdomar. På sikt måste vi ändra de system som ser ut som om de nödvändiggör en turbo spridning av kemi- och phamaceuptiska företags experimenterande med kemikalier på den öppna marknaden och sedan direkt införs i livsmedelskedjan via jordbruket.
Jag vädjar därför till SNV
Respektfullt
Carl Lindstrom
Attention: Henrik Tideström, Vattenskyddsenheten
Email addr. het@environ.se
Angående förslag till ändringar i nuvarande författningar om användning av avloppsslam i jordbruket
I förslaget sägs " för att inte de föreslagna gränsvärdena ska innebära en skärpning jämfört med nuvarande gränsvärden föreslår Naturvårdsverket att de nuvarande gränsvärdena ska gälla parallellt med de nya under en övergångsperiod på fem år".
Miljökontoret anser att det måste ske en kontinuerlig skärpning av gränsvärdena. Det går inte att hoppas på att spridning av reningsverkens slam på åkermark skall vara en framtida metod för bättre hushållning med växtnäring. Dagens typ av VA-system har ursprungligen aldrig konstruerats för att återföring av växtnäring skall vara en av dess väsentligaste uppgift. Man kan aldrig garantera att inte alltför höga halter av ovidkommande ämnen från samhällets övriga verksamheter kommer in kretsloppet av växtnäring om dagens konventionella teknik tillämpas. Det humana avfallet måste behandlas på ett annat sätt än idag. Det är nödvändigt att betrakta även humanavfallet som en restprodukt som måste källsorteras för att kunna användas på ett tillfredsställande sätt.
I motiveringen sägs att " nuvarande gränsvärden (mg/kg TS) egentligen inte speglar slammets kvalitet som gödselmedel".
Miljökontoret anser att förslaget överskattar slammets värde som gödselmedel till förmån för ekonomiska bedömningar där kvittblivning av slammet kan lösas genom att använda åkermarken som en billig deponi. Endast 8 % av grödornas fosforbehov kan täckas via slam. Enligt Erasmus Ottarbong, forskare på SLU, krävs det 13 gånger mer slamfosfor än mineralgödselfosfor för att nå samma skörderesultat, d v s slamfosforn är svårtill-gänglig för växterna. Att gödsla med slam kan alltså inte jämföras med gödsling med mineralgödsling och fosfor i slam inte kan ersätta fosfor i mineralgödselmedel. För att få sprida slam på åkermark bör det ställas krav på att en växtnäringsbalans har gjorts.
Gränsvärdena för krom och zink föreslås differentieras genom att de höjs vid slamgödsling av lerjordar. Syftet med gränsvärdena är enligt förslaget att " i första hand skydda markens mikroorganismer".
Miljökontoret hänvisar till "Forskrapport 1997:6" Kersti Lindeholm, VAV, där det framgår att höga metallhalter hämmar mykorrhizasvamparnas tillväxt. Ett gynnsamt markklimat för svampar, bakterier och andra markmikroorganismer är viktigt för frigörelsen (mineraliseringen) av fosfor".
I SNFS 1994:2 anges att den maximala mängden ammoniumkväve som får tillföras åkermarken via avloppsslam är 150 kg/ha. Denna mängd ska gälla per spridnings-tillfälle.
Med hänvisning till beslut om att kväveläckaget måste minskas är 150 kg/ha en för hög engångsgiva.
Enligt 10 § SNFS 1994:2 är det lantbrukarens ansvar att kontrollera jordens metallhalt om "det kan antas att en eller flera metaller i marken överskrider gränsvärdet". Eftersom lantbrukarna i dagsläget i regel inte har låtit analysera tungmetallinnehållet i marken är halterna inte kända. I förslaget anges kostnaderna för kontroll av ler- och metallhalt till 400-500 kr/ha, kostnader som lantbrukaren ska stå för.
Miljökontoret hänvisar till regeln om att förorenaren ska betala och menar att renings--verken borde ta ett större ansvar för att förvissa sig om att slam inte sprids på marker med höga metallhalter.
De åkrar som genom förslaget "öppnas" för slamspridning utgör ytterligare 30-35 % eller cirka 30 000 hektar av den svenska åkerarealen.
Miljökontoret vill påpeka att det är slamspridningen som behöver åker men åkern behöver inte slammet.
Förslaget säger att om " fler jordbuk ges möjlighet att använda slam som gödselmedel uppnås flera positiva effekter". Bland annat framförs att närsaltbelastningen på sjöar, vattendrag och hav kommer att minska till följd av minskad deponering.
Det är miljökontorets uppfattning att ovannämnda närsaltläckage härrör från åkermark. Vidare kan inte slammet sägas ingå i kretslopp mellan stad och land eftersom kretsloppet bryts genom att bland annat industriavfall blandas in vi reningsverken.
I bilaga 4 sägs att " gränsvärdena för metallhalt i åkermark innebär en extra försiktighetsåtgärd - en tillämpning av försiktighetsprincipen".
Miljökontoret vill klargöra att försiktighetsprincipen inte är det samma som att vara extra försiktig. Försiktighetsprincipen innebär att " brist på vetenskapligt säkerställda bevis/lösningar inte skall utgöra skäl för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att hindra miljöförstöring".
Slutligen framförs att Naturvårdsverket avser "att utarbeta förslag till gemensamma regler för användning av olika produkter på åkermark: handelsgödsel, stallgödsel, avloppsslam, pesticider, jordbrukskalk, kompost, andra avfallsprodukter (rötrester), urin från människor och djur, människofekalier etc."
Miljökontoret vill påpeka att det är gården som är en enhet och inte åkern. Vidare är inte stallgödsel jämförbar med övriga produkter utom i de fall då det bedrivs handel med stallgödsel. I de flesta fall ingår stallgödseln i gårdens kretslopp.
Foder är bortglömt i resonemanget. Det bör undersökas hur stora mängder kadmium och andra tungmetaller som finns i importerat foder som senare via stallgödseln hamnar på åkermarken. Den stora användningen av zink i svenskt svinfoder är ett känt problem. Vid slamspridning på åkermark bör ingen ackumulering av tungmetaller tillåtas.
MILJÖKONTORET
Ulla Ingers, avdelningschef
Ewa Björnberg, miljöinspektör