1. - Visst är det bra att näringsämnena i urin och avföring kommer tillbaka till åkrarna?
Ja, det är självklart. Urin och avföring är ett mycket bra gödningsmedel och är ytterst ren från tungmetaller. Här finns också speciella näringsämnen som det är brist på i åkerjorden, t ex selen som kommer från vår konsumtion av fisk. Men man får inte blanda urin och avföring med vatten, för då ökar tungmetallhalterna dramatiskt. Därför måste urin och avföring hållas skild från annat avloppsvatten. Det når vi i ett avloppssystem där urin och avföring separeras vid källan. Detta väntar nu som en mycket viktig miljöpolitisk investering.
2. - Men om vi kan använda slammet, så slipper vi använda en del av konstgödseln. Konstgödningen förorenar åkern med kadmium och annat!
I en slamhög finns endast ca 1 procent växtnäringsämnen (fosfor, kväve och kalium). I de övriga 99 procenten hittar man ett myller av andra föroreningar som också har skilts av från avloppsvattnet. (Se sid 13). Bland annat finns tungmetaller i mycket större mängd än i konstgödsel. Detta framgår av tabellen sida 6.
3. - Kommer inte fosforn snart att ta slut?
Detta är en missuppfattning. Fosfor är ett grundämne som inte kan ta slut, till skillnad från kol och olja som verkligen förbrukas. Men fosforn kan hamna på fel ställe. Genom ett stort strukturfel i svenskt jordbruk med spannmålsgårdar för sig och djurgårdar för sig hamnar metaller och näringsämnen tyvärr bara runt djurgårdarna. Ca 80 procent av den svenska skörden blir foder för amimalieproduktionen. För att verkligen sluta jordbrukets kretslopp skall gödseln från djurgårdarna återföras till spannmålsgårdarna. Det finns cirka 5 gånger mer fosfor i stallgödsel och skörderester än i urin och avföring. Den som vill spara på fosfor och vill sluta jordbrukets kretslopp, skall se till att vi byter ut slamtransporter mot gödsel-transporter. Den mängd fosfor som läcker ut från åkermarken till världshaven - en mycket stor fosforreserv - är förhållandevis liten, det allra mesta finns kvar. (Se sid 14).
4. - Men är det inte detta som är meningen med slamspridningen - att vi skall sluta ett uthålligt kretslopp mellan land och stad?
Det går inte att inpassa slammet i ett uthålligt kretslopp, eftersom nästan alla metaller i slammet inte kommer från urin och avföring. Detta leder till att slammets metaller oundvikligen stannar i åkern och leder till upplagring av farliga tungmetaller. Det är frågan om ett ohjälpligt systemfel som uppstår så fort urin och avföring blandas med vatten. (Se sid 10).
5. - Men kommer inte metallhalterna i slammet att minska när man genomför olika åtgärder ute i kommunerna?
Efter dessa åtgärder kommer metallhalterna att sjunka något, men halterna kommer genom systemfelet ändå att ligga mycket högt över vad som krävs för ett uthållighet kretslopp. (Se sid 9). Även om urin och avföring blandas bara med kranvatten blir näringsämnena så förorenade, att slammet blir oanvändbart.
6. - Va, samlas metaller från rent kranvatten i slammet?
Ja, varje människa ger ifrån sig ca 1,3 liter urin och avföring per dygn, medan vi genererar minst 200 liter avloppsvatten per dygn (bad, dusch, tvätt, disk etc). Till Ryaverket i Göteborg kommer det ca 700 l/person och dygn. Även vid låga metallhalter i kranvattnet koncentreras dessa i slammet. Det mesta av metallerna tycks dock komma från ledningsnätet och alla metallföremål och metallfragment som vattnet kommer i kontakt med. Detta är oundvikligt i ett vattenburet avloppssystem. (Se sid 9 och 10).
7. - Är metallerna så skadliga? Växterna tar upp metaller olika. Vissa jordar metallgödslar man till och med.
De metaller som tas upp i växterna förs visserligen bort med grödan. Men huvuddelen av all skörd blir djurfoder. Det mesta av växtnäringsämnena och metallerna hamnar alltså i skörderester och stallgödsel. De läggs sedan tillbaka på åkermark, men tyvärr på fel ställe enligt ovan.
Det är när man inte återför stallgödseln som man tvingas metallgödsla och konstgödsla. Även om växterna behöver vissa metaller, t ex koppar och zink, blir dessa metaller giftiga i litet högre halter i marken och orsakar skador. Vi vet att slamspridningen leder till allvarliga skador, även om dessa tycks vara okända eller förtigs av dem som vill sprida slam. (Se sid 7).
Metallhalterna ökar i den svenska åkermarken när man sprider alla former av slam - vare sig slammet kommer från kommuner, små ekobyar eller trekammarbrunnar.
8. - Men vi måste väl i alla fall kunna ersätta det som förs bort från åkern med metallerna i slammet?
Om man ser på tillförsel och bortförsel från åkern, finner man att den godkända tillförseln av metaller med slam är enormt mycket större än vad växterna tar upp. Men en sådan jämförelse är i grunden felaktig, eftersom nästan allt det som förs bort med grödan kommer i form av gödsel och skörderester tillbaks till svensk åkermark (fast på fel ställe enligt ovan). Bortförseln får således inte vara ett argument för att godta slammets metaller. När jordbrukets riktiga kretslopp äntligen sluts - när gödseln sprids på spannmålsodlingarna - finns det inte plats för några andra metaller än de som kommer från urin och avföring. Dessutom finns i slammet en rad tungmetaller i höga halter, som inte har någon känd biologisk funktion och som bara är giftiga, t ex kadmium, bly och kvicksilver. Det är en blygsam del av åkerns växtnäring och metaller som går till människan. Naturvårdande krafter bör i första hand se till att stallgödseln sprids på spannmålsodlingarna. I andra hand skall man se till att växtnäringsämnen från människan skiljs av och inte blandas med vatten.
9. - Rinner inte metaller bort från jordarna?
Nej, det är en mycket liten del som förs bort med dräneringsvatten och i diken, mindre än tillförseln enbart genom luftnedfallet.
Det är mycket viktigt att inse att metaller inte kan tas bort från åkern i efterhand. Antingen är halten oförändrad eller så ökar den och närmar sig skadenivåer. Detta ställer åkermarken i en särställning bland alla våra naturresurser.
10. - Men det är väl skillnad på slam och slam?
De skillnader i renhet som finns mellan ett slam från en storstad och slammet som finns i en trekammarbrunn från ett bostadshus på landet är liten. Däremot är det stor skillnad mellan båda dessa slam och källseparerade näringsämnen, t ex separerad urin. Det är här gränsen går mellan förstörelse och kretslopp - inte mellan olika kvaliteter på slam, alla leder till upplagring av metaller.
11. - Men metallhalterna i slammet är inte mycket högre än halterna i stallgödsel?
Det är en fundamental skillnad mellan metallerna i gödsel och metallerna i slam. Tungmetallerna i gödsel kommer ursprungligen från åkern, de tas upp i grödan och gör en resa genom kon och kommer tillbaka till åkern. Det spelar ingen roll om halten i gödsel är hög eller låg - halten i åkerjorden blir oförändrad. I båda fallen lägger man bara tillbaka metaller som tidigare togs bort. (Nu finns tyvärr också berikningsämnen i kraftfoder som inte kommer från åkern, t ex zink och koppar. Dessa ämnen måste tas bort ur fodret om vi skall nå uthållighet med gödselspridning.)
Men slammet innehåller nästan inga metaller som kommer från åkern. Därför leder slamspridningen oundvikligen till ökande tungmetallhalter i den svenska åkerjorden, oavsett metallhalten i slammet och oavsett slamgivornas storlek.
Slamöverenskommelsen mellan SNV, VAV och LRF vilar på denna grundläggande felaktighet - att slam kan jämställas med stallgödsel om metallhalterna är jämförbara.
12. - Idag har vi väl fått slammet rent från kemikalier? Mycket har gjorts ute i kommunerna!
En hel del har gjorts för att få bort oönskade ämnen från slammet, och det är bra oavsett vad man sedan gör med det. Men eftersom det bara finns ett avloppssystem tvingas man snart inse att de flesta flytande föroreningarna ändå måste få ta vägen till reningsverken, något annat är orealistiskt. I så fall måste vi ha två avloppssystem, ett för biologiskt relevanta ämnen och ett för olämpliga och riskabla ämnen.
På sid 16 finns en redovisning av några industrier som är anslutna till Ryaverket i Göteborg. Här anges mängderna av COD från några av de stora industrierna i regionen. COD är ett mått på hur mycket svårnedbrytbara ämnen som levereras till ett reningsverk och här ingår många kemikalier.
Greenpeace gjorde en undersökning i mitten av åttiotalet och då redovisade man de största leverantörerna av COD. Enligt Ryaverkets miljörapport för 1995 har mängden COD från flera av de största leverantörerna ökat sedan dess:
|
|
|
|
|
AB Papyrus |
|
|
|
Pripps |
|
|
|
Volvo Torslanda |
|
|
|
Tagene avfallsupplag |
|
|
|
Brudaremossens avfallsupplag |
|
|
|
|
|
|
Denna ökning är en rimlig konsekvens av ropet efter den tillväxt som gäller för nittiotalets näringspolitik i kombination med ett enda avloppsnät. Är det så att den påstådda förbättringen av slammet i själva verket har sin grund i att man ute i samhället har bytt ut några av de fyra kemiska ämnen i slammet (toluen, nonylfenol, PAH och PCB) som man mäter upp till andra kemikalier? På så sätt kan man redovisa sjunkande halter för just de ämnen man mäter upp.
13. - De organiska kemikalierna i slam kan väl inte ge problem för våra livsmedel, nu när slammen är godkända?
Ett normalt slam innehåller sannolikt rester från tiotusentals av de kemikalier som är i omlopp i samhället. Den kvalitetskontroll som sker genom s k "slamrevisioner" beaktar inte dessa tiotusentals ämnen - man analyserar dem ej och de saknar gränsvärden. Detta är inte förenligt med försiktighetsprincipen. Endast fyra organiska ämnen har gränsvärden och analyseras, men gränsvärdena har satts utifrån de faktiska halterna och inte efter den risk som de kan utgöra. Man vill i första hand få ut slammet. PCB är ett riskabelt ämne som har ett alltför högt gränsvärde. Livsmedelsverket har inte angivit vilka halter av slammets alla kemikalier som är riskabla om man skulle beakta livsmedlen och hälsan. PCB är en helt syntetisk kemikalie tillverkad av
Exempel: Nedsättning av hjärnans funktion under
fostertiden pga PCB i moderns blod
Här visas hur uppmärksamheten hos ett litet barn vid
sju månaders ålder minskar med ökande halter
PCB-halter i moderns blod i navelsträngen under fostertiden
enligt undersökningar gjort av Jacobson et al (USA). Halterna
är mycket låga och det skuggade området anger
normalhalter hos nordiska kvinnor. (Enligt professor Ulf Ahlborg).
Skadorna finns kvar efter fyra år enligt den nedre bilden, som
visar sambamd mellan försämrat minne hos det
fyraåriga barnet och moderns PCB-halt i navelsträngen
under fostertiden.
Problem med EPA/SNV test
Slam innehåller PCB, dioxiner, metaller plus hundratusentals andra kemikalier som tillverkas och säljs (kemisk och farmakologisk industrier) på alla marknader i oförutsägbara concentrationer -- detta ligger till grund för avloppssystemet. Allt detta sätts i circulation och adderas till nya kemikalier om slam sätts in i jordbruket Detta är alltid bortsett ifrån när riskanalyser skall utföras och gör resultaten i praktiken ganska meningslösa. Dr. Kofi Marfo, Special Education Department, University of South Florida, Tampa Florida:
Problems in EPA's Testing Guidelines
Current chemical testing guidelines set by the E.P.A. requires the
chemical company to test their chemicals for health effects upon test
animals only one chemical at a time. This, unfortunately, is what
many scientists state is a serious flaw in judging the safety of a
chemical because this is not what our children are exposed to in the
real world. In fact, a child is subjected to hundreds of chemicals
simultaneously from chemical flavors and preservatives in food - to
chemicals in cleaning compounds - cosmetics - plastic vapors in
carpeting and upholstery - vehicle exhaust - and pesticides used in
schools and the home. Because of this wide range of exposures, it
would be necessary to test all these compounds simultaneously at low
levels to come up with any realistic estimate of health effects upon
our children - and this just isn't being done. http://www.chem-tox.com/pregnancy/learning_disabilities.htm
14. - Men halten av PCB i slam är inte större än i östersjöfisk, och den äter vi ju?
Detta argument visar den dåliga insikten i vårt PCB-problem. Många barn exponeras idag sannolikt för höga halter av PCB under fostertiden och man kan inte utesluta att svenska nyfödda barn idag har skador på centrala nervsystemet. Mamman får in PCB dels från fisk (främst östersjöfisk) och dels från jordbrukets animaliska livsmedel, som enligt studier bidrar med mer PCB än fisk för normalkonsumenter. (Se bilaga om PCB).
PCB kommer sannolikt till livsmedlen via djurens foder. Det finns i lufthavet en pool av PCB och ämnet tas upp i ytskikten på gräs, spannmål etc. Denna pool tillförs PCB på olika sätt. Ett sätt är när vi sprider PCB-förorenat slam i jordbrukslandskapet. En del av detta avdunstar till poolen och på så sätt återfinns en del av slammets PCB i fettet i alla animaliska livsmedel - i mjölk, kött, ägg och ost. Även i KRAV-odlade animaliska livsmedel. Djurgårdarna skall inte acceptera slamspridning överhuvudtaget, även om den inte sker på den egna gården.
15. - Det blir för dyrt att bygga om vårt avloppssystem!
Visst är det stora kostnader med en ombyggnad, men successivt skall avloppsledningar över hela Sverige ändå bytas ut. Om vi vid nybyggnad och ombyggnad installerar väl utprovade separerande system, kommer så småningom all växtnäring från människan att kunna tas till vara. I vilket fall skall vi inte förstöra odlingsmarken av ekonomiska skäl.
16. - Vad skall vi göra av allt slam om vi inte kan lägga det på åkermark?
Det största reningsverket i Sverige, Ryaverket i Göteborg, får avsättning för nästan allt slam till markbyggnadsändamål, t ex vid ordningställande av gamla soptippar, grustäkter, vägslänter etc. Om vi inte använder slam där, kommer man i stället att använda konstgödsel vid sådd osv. Då är det bättre att använda slammet där och konstgödseln på åkern i stället för tvärtom.
Vad ska vi ha i stället?
Följande åtgärder bör påbörjas snarast:
Bilaga
Till läsaren!
Kopiera och sprid gärna detta material till andra, till kommuner och LRF-avdelningar m fl. Har Du frågor eller synpunkter så ring eller faxa till mig!
Med vänliga hälsningar
Gunnar Lindgren, Pl 1363, 446 00 Älvängen, tel/fax 0303-45155 el 070-5679054
e-mail: gunnar.lindgren@ale.mail.telia.com
A. Konstgödsel är mycket renare än slam.
Här redovisat som mg metal per Kg Fosfor (ppm - parts per
million)
|
Tungmetal |
I urin |
Handelsgödsel* |
Trekammarbrunn |
Slam 95 |
|
Bly |
31 |
24 |
3000 |
1700 |
|
Kadmium |
3 |
2 |
90 |
52 |
|
Koppar |
300-3000 |
160 |
20000 |
17000 |
|
Krom |
60 |
110 |
1300 |
1200 |
|
Kvicksilver |
1.4 |
0.1 |
50 |
60 |
|
Nickel |
200 |
30 |
1000 |
640 |
|
Zink |
640 |
150 |
53000 |
21000 |
|
NPK från Hydro Agri ( 50% av den svenska marknaden) |
||||
|
Tungmetall |
|
Halt fosfor i dagens slam* |
Relation |
|
Bly |
24 ppm |
1800 ppm |
75 ggr |
|
Kadmium |
2 ppm |
51 ppm |
25 ggr |
|
Koppar |
160 ppm |
16 900 ppm |
100 ggr |
|
Krom |
110 ppm |
1210 ppm |
11 ggr |
|
Kvicksilver |
0.1 ppm |
65 ppm |
33 ggr |
|
Nickel |
30 ppm |
580 ppm |
20 ggr |
|
Zink |
150 ppm |
21 100 ppm |
140 ggr |
Slammet är kraftigt förorenat i förhållande till konstgödseln för alla (tung)metaller. (Även järn, aluminium, mangan och kobolt finns i höga halter i slammet, men redovisas inte. Andra kritiska metaller som varken mäts upp eller redovisas är silver, tenn, arsenik och platina).
B. Slamöverenskommelsens gränsvärden skyddar inte från upplagring av metaller och därmed förstörelse av åkermarken.
|
Tungmetall |
Andel i slam från urin o avföring |
SNV:s gränsvärden 95 |
Förhöjning |
|
Bly |
|
200 mg/kg ts |
600 ggr |
|
Kadmium |
|
4 |
30 |
|
Koppar |
|
1200 |
60 |
|
Krom |
|
100 |
380 |
|
Kvicksilver |
|
5 |
60 |
|
Nickel |
|
50 |
40 |
|
Zink |
|
800 |
7 |
Jämförelse mellan den andel i slam som kommer från urin o avföring (går i kretslopp) och Naturvårdsverkets gränsvärden (SNV rapport 4251).
Gränsvärdena medger en kraftig ökning av tungmetallhalterna i vår åkerjord - varken uthålligt eller ett kretslopp. Gränsvärdena är i stället utformade så att de allra flesta slammen i Sverige blir "godkända". Hushållningssällskapen godkänner sedan reningsverkens slam efter dessa höga gränsvärden. Nya gränsvärden kommer år 2000 vilka är obetydligt lägre i förhållande till urin och avföring. Upplagringen fortsätter.
Det finns länder som har ännu högre gränsvärden än Sverige.
(Till läsaren: Jämför halterna i slammet i er kommun med halterna i vänstra kolumnen!)
C. Drivhuseffekten beror på en ökning av koldioxidhalten som är ca 0,3 % per år. Den godtagna ökningen av åkerns metallhalter är väsentligt större.
Här redovisas luftnedfallet och godtagen tillförsel med dagens slam (enl SNV, VAV o LRF 1995). Detta jämförs med totala metallhalten i marken.
|
Tungmetall |
Tot. mängd |
Luftnedfall |
Med slam |
Totalt tillfört |
Ökning/år |
Ökning/10år |
|
g/ha |
g/ha & år |
g/ha & år |
g/ha & år |
|||
|
Kadmium |
550 |
0,7 |
1,8 |
2,5 |
0,5% |
5% |
|
Koppar |
37 000 |
15 |
600 |
615 |
1,7% |
17% |
|
Krom |
39 000 |
15 |
600 |
615 |
0,3% |
3% |
|
Nickel |
22 000 |
3 |
50 |
53 |
0,2% |
2% |
|
Zink |
143 000 |
100 |
800 |
900 |
0,6% |
6% |
|
Kvicksilver |
150 |
0,2 |
2,5 |
2,7 |
1,8 |
18% |
|
Bly |
40 000 |
30 |
100 |
130 |
0,3% |
3% |
Vi ser att för kadmium och zink medges en ökningstakt som är större än den hos drivhuseffekten. För koppar och kvicksilver medges en mycket snabbare ökningstakt. För bly, krom och nickel medges en ökningstakt ungefär som den hos drivhuseffekten.
Observera också att tillförseln med luftnedfall är långt mindre än vad som godtas med slam. Betänk också att det som tas upp med grödan stannar kvar på den svenska åkermarken, eftersom mer än 90 procent av detta upptag läggs tillbaka med stallgödsel och skörderester.
(Den lilla del i slammet som kommer från urin och avföring och som går i kretslopp beaktas inte, se sid 11)
D. Slammet skadar åkermarken.
I flera fall har man genom att sprida slam i större givor påskyndat upplagringen, dvs man ligger före i "förstörelsens tidtabell". Då har man funnit flera exempel på hur förstörelsen går till och vad som redan äger rum eller väntar oss:
1. Naturvårdsverket och Lantbruksuniversitetet har undersökt åkrar som tagit emot stora givor med förorenat slam. Man ser en kraftig ökning av metallhalterna i matjordslagret:
" I tre av försöken har halten av en eller flera av metallerna bly, koppar, zink och kadmium i matjorden fördubblats eller tredubblats. Sådana höjningar är vad vi kan vänta oss om
100 - 200 år om de anvisningar som finns för spridning av slam på jordbruksmark följs."
"Vi känner inte till vilka effekter som uppstår i mark-växtsystemet då slam används som gödselmedel under en mycket lång period."
(Ur "Fakta om miljövårdsforskning", SNV mars 1984)
2. Slamförsök vid Lantbruksuniversitetet har visat att de blågröna algerna är känsliga och är kraftigt påverkade. Förmågan att fixera kväve är bara 20% av normala blågröna alger. Blågröna alger från slambehandlad jord växer också mycket långsammare än alger från annan jord. Inte heller frilevande kvävefixerande bakterier trivs i jord som gödslats med slam.
Deras förmåga att binda kväve blir starkt nedsatt. Rhizobium-bakterier lever tillsammans med ärtväxternas rötter och är viktiga kvävefixerare. Bakterier i den mark som fått slam var sämre på att knyta an till växtrötterna och bilda knölar. Mängden biomassa i jorden var reducerad.
(Ur "Fakta från Lantbruksuniversitetet, Mark/Växter" Nr 11 1990)
3. I ett slamodlingsförsök i Dalarna ser man förhöjda halter av tungmetaller i spannmåls-kärnan och säger "Förhöjningen kan ligga inom felmarginalen men när det gäller koppar- och zinkupptaget i spannmålskärnan är den klart högre vid odling med den höga slamgivan."
(Ur "Näring i cirkulation - Ett Dala-projekt", 1993)
4. I ett slamodlingsförsök i Igelösa och Petersborg i Skåne ser man förhöjda halter av tungmetaller i både mark och gröda samt effekter av detta.
Koppar i marken: "Kraftigt förhöjda värden vid ökad slamgiva i båda försöken."
Kvicksilver i marken: "Höjda värden vid ökad slamtillförsel på Igelösa. På Petersborg endast vid högsta slamgivan."
Zink i marken: "På Igelösa kan man konstatera en ökad koncentration med ökad slamtillförsel."
Bly i marken: "På Igelösa finns en tendens vid senaste provtagningstillfället till ett samband mellan slamtillförsel och koncentrationen i jorden."
Kadmium i marken: Här pekar man på ett försök på Igelösa "som har förhöjda värden".
När det gäller tungmetaller i grödan säger man om nickel att "upptaget klart ökar med ökad slamgiva". I försök med både slam och konstgödsel "då får man ökat upptag av koppar och kadmium vid slamtillförsel."
När det gäller markbiologiska tester ser man negativ påverkan när det gäller "heterotrof kvävefixering. Denna process har i andra tester visat sig vara speciellt känslig för koppar."
(Ur "Slamspridning på åkermark", Malmöhus läns Hushållningssällskap m fl 1994).
5. Amerikanska naturvårdsverket EPA har pekat ut koppar som en mycket riskabel metall eftersom den blir giftig för växter (fytotoxisk) i litet förhöjda halter i marken. Naturvårdsverket har i sin SNV rapport 3623 angivit att man når denna toxiska nivå i svensk åkermark efter endast 75 års slamspridning. (Se sid 15). Koppar är troligen den mest kritiska metallen i slam, eftersom stora mängder koppar från vattenledningarna i alla kommuner nu flyttas ut på åkrarna, samtidigt som metallen är så farlig för marken. I Holland har man satt koppar till grisarnas kraftfoder för att de ska växa bättre. Men samtidigt har man genom tanklöshet förgiftat åkermark genom att sprida denna kopparförorenade gödsel. Det finns nu där åkrar som det inte går att odla på. I Sverige har Uppsala och Malmö extremt höga metallhalter som överskrider gränsvärdena, men som ändå sprids.
Andra tungmetaller som visat sig vara toxisk för åkermarken är zink och silver, det senare ämnet mäts inte ens upp i svenska slam som godkänts för spridning. Även den giftiga metallen platina från katalytiska avgasrenare och sällsynta jordartsmetaller från elektronik är inte undersökta, trots att de troligen också finns i slammet.
Observera att dessa skador nås förr eller senare vid användning av slam. Slamgivans storlek eller halterna i slammet påverkar inte detta faktum, så länge slammets metaller inte kommer från urin och avföring. Så gott som inga metaller försvinner från den svenska åkermarken. Därför ökar mängden oavbrutet med slam. Det är som att gå mot ett klippstup. Vare sig man tar stora steg eller små steg kommer man förr eller senare fram till stupet.
E. Tungmetallringar runt tätorterna.
Eftersom huvuddelen av slammet i Sverige alstras i de stora tätorterna, är det åkermarken runt dessa som först riskerar att förstöras. Av transportekonomiska skäl sprids slammet inte långt från avloppsverken. Samma åkrar tar emot slam gång på gång. Det finns tecken som tyder på att det redan har byggts upp tungmetallringar runt storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. (Se sid 17). Observera att det inte längre finns någon marginal kvar när det gäller kadmiumbelastningen på Sveriges befolkning. Nu kan vi vänta njurstörningar. (Se sid 18). Slammet är ca 25 ggr mer förorenat av kadmium än vårt vanligaste konstgödsel. (Hydro Agri). Det är i nuvarande situation jordbrukets absoluta plikt att använda de renaste gödselmedlen.
F. Det går inte att få ett användbart slam, även om man kopplar bort föroreningskällor som soptippar, dagvatten och industrier.
Problemen med de höga tungmetallhalterna uppstår i samma stund som vi blandar urin och avföring med kranvatten. Redan detta innehåller dels naturliga mängder med metaller samt metaller som tillkommer vid vattenverken och i ledningsnätet. Fyra sådana metaller är koppar, järn, zink och aluminium. I en del fall (varmvattenberedare, värmeväxlare, lödningar etc) kan både bly och kadmium tillkomma. Vissa material i kranar och kopplingar kan innehålla nickel och krom. Dessa två tungmetaller samt järn och molybden avges också från allt det rostfria stål som finns i samhället. Rostfritt är en trogen följeslagare till all vattenanvändning, i grytor och diskbänkar, i tvättmaskiner och i industrier.
Kranvattnet används sedan på allehanda sätt i vårt samhälle. Då kommer det i kontakt med bl a metallföroreningar som följer med avloppsvattnet - det är ju det som är meningen med all tvätt och rengöring. Allt detta är oundvikligt i ett vattenburet avloppssystem.
I vid mening kan man säga att avloppsvatten samlar upp tungmetallfragment som oavbrutet frigörs och sprids ut från alla tekniska skapelser som innehåller metaller. Entropilagen är den yttersta orsaken till att teknosfärens tungmetaller hamnar hos avloppsreningsverken och koncentreras i slammet.
Ryaverket i Göteborg - Sveriges största avloppsverk - har gjort noggranna flödesanalyser och massbalanser när det gäller tungmetallerna. Där ser man att de källor, som i olika sammanhang och i slamöverenskommelsen (SNV, VAV och LRF) har pekats ut som oacceptabla föroreningskällor, i själva verket bidrar med en liten andel till metallmängden i slammet. Här följer en tabell ur Ryaverkets egen Miljörapport (GRYAAB 1996:2):
Av tabellen framgår klart att det är det "vanliga" avloppsvattnet som bär med sig den helt dominerande mängden tungmetaller till slammet.
G. Det är inblandningen av vatten som är problemet. Inte ens slammet i en trekammarbrunn från ett vanligt bostadshus på landet kan användas.
Även i trekammarbrunnen blandas urin och avföring med vatten och därmed koncentreras främmande tungmetaller också i detta slam. Följande uppgifter (från Naturvårdsverket gällande Uppsala 1990, Härnösand 1994-95 samt Lidköping 1996) visar att metallhalterna i ett slam från trekammarbrunnen inte är mindre förorenat än slammet från större avloppsreningsverk. Detta redovisas här i form av metallhalt i fosfor (ppm - part per million). Men först visas hur ren fosforn skulle vara om vi utgår från vad som vi äter (mat och dryck) och antar att samma mängd fosfor och metaller finns i urin och avföring. Detta är en teoretisk beräkning som utgår från intagssiffror från Livsmedelsverket (Se SNV rapport 4251 sid 21). Sedan följer en färsk undersökning från Lantbruksuniversitetet (Jönsson 96) där man analyserat källsorterad urin med liten mängd spolvatten. Även här anges metallhalten relativt fosforn:
Tungmetaller i olika former av fosfor från människan
|
|
|
|||
|
Tungmetall |
Teoretiskt ren fosfo |
Fosfor i separerad urin |
Fosfor i trekammar-brunnar |
Fosfor i avlopps-slam 1994 |
|
Bly |
21 ppm |
31 ppm |
3000 ppm |
1500 ppm |
|
Kadmium |
7.2 ppm |
3 ppm |
90 ppm |
50 ppm |
|
Koppar |
1100 ppm |
300 - 3000 ppm |
20000 ppm |
18000 ppm |
|
Krom |
21 ppm |
60 ppm |
1300 ppm |
1300 ppm |
|
Kvicksilver |
4 ppm |
1.4 ppm |
50 ppm |
60 ppm |
|
Nickel |
95 ppm |
200 ppm |
1000 ppm |
670 ppm |
|
Zink |
6300 ppm |
640 ppm |
53000 ppm |
23000 ppm |
Vi ser här en stor skillnad i renhet mellan näringsämnen som inte blandas med vatten och de som är blandade med vatten. Om trekammarbrunnens slam jämförs med separerad urin ökar föroreningsgraden med mellan 5 och 100 ggr för de olika tungmetallerna. Vi ser vidare att slammet från trekammarbrunnar var ungefär lika mycket förorenat som slammet från kommunala reningsverk 1994. Detta trots skillnader i anslutningsbilden. Dessa siffror är tankeväckande.
Vidare ser vi att den uppmätta renheten hos separerad urin är av samma storleksordning som de teoretiskt beräknade halterna. Egentligen borde urinen vara något renare än så, eftersom det mesta av metallerna hamnar i avföring, medan det mesta av fosforn hamnar i urinen. I synnerhet zink har låga halter i urin. (Mer om detta finns att läsa i SNV rapport 4425).
Det är uppenbart att själva inblandningen av vatten direkt förorenar fosforn till den grad att den inte går att använda på ett ansvarsfullt och uthålligt sätt. Enda vägen är att källsortera växtnäringsämnena för att undvika inblandning av vatten.
H. Känner Naturvårdsverket till detta?
Även Naturvårdverket stöder egentligen detta synsätt då man i SNV rapport 4251 redovisar beräknade tungmetallhalter i slam från ett idealt reningsverk, som bara tar emot metaller från "födan" och "konsumtion av dricksvatten" (rätteligen kranvatten) - ett idealt slam. Detta jämförs här med den andel som kommer från urin och avföring. Det är bara denna del som går i kretslopp. Resten lagras upp i åkermarken.
Andel av metallerna som inte går i kretslopp i idealt slam
resp dagens slam:
Andel som ej kommer från mat och dryck
|
|
|
|
|
Bly |
|
|
|
Kadmium |
|
|
|
Koppar |
|
|
|
Krom |
|
|
|
Kvicksilver |
|
|
|
Nickel |
|
|
|
Zink |
|
|
|
Kobolt |
|
|
|
Mangan |
|
|
|
Järn |
|
|
|
Aluminium |
|
|
(För kobolt, mangan, järn och aluminium tas analysvärden från "Vad innehåller slammet?" Sjökvist-Johansson SLL 52/85, eftersom halterna inte redovisas av kommunerna).
Även av detta framgår att nuvarande avloppssystem har ett systemfel som inte går att bemästra så länge vatten är inblandat. Även det slam som Naturvårdsverket för fram som optimalt rent, innehåller nästan bara metaller som inte går i kretslopp utan lagras upp i stället.
När det gäller metallernas avskiljningsgrad i reningsverket har man i det ideala fallet räknat med 100 procent. Eftersom både de tungmetaller som kommer från urin och avföring och de från övriga avloppsvattnet får samma avskiljning, blir relationen mellan dem oförändrad även om avskiljningsgraden ändras. Ryaverket anger i sin miljörapport följande avskiljningsgrader:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
När man studerar samband mellan metallhalt i ingående vatten och avskiljningsgrad, finns inga tecken på att avskiljningsgraden skulle vara sig öka eller minska vid förändrade metallhalter vid Ryaverket.
Det torde inte heller finnas något exempel på slam som skulle ha lägre halter än Naturvårdsverkets beräknade ideala slam - vilket inte ens det är ekologiskt möjligt att använda utan förstörelse av åkermark.
Den som har invändningar att resa mot påståendet att ett avloppsslam inte kan ha renare fosfor än det ideala slammet enligt Naturvårdeverkets beräkningar, skall visa på ett sådant slam. Bland alla reningsverk i Sverige, finns det sådana som bara tar emot små mängder avloppsvatten från "snälla" bostadshus, men inte är slammet mycket renare för det.
Tvärtom är det slående hur små skillnader det är mellan metallhalterna i våra olika slam om man jämför dem med det väsentligt mindre bidraget från urin och avföring..
I. Förstörelse med öppna ögon
Den odiskutabla upplagring av tungmetaller i åkern, som nu sker genom spridning av avloppsslam kan inte försvaras. Den är mångdubbelt större än den som kommer från luftnedfall och konstgödsel. Med öppna ögon ser vi nu på hur åkerns långsiktiga produktionsförmåga förstörs på ett accelererande sätt när vi byter ut förorenad konstgödsel mot ännu mer förorenat slam.
De ovan redovisade fem försöken visar på olika sätt hur åkermarken skadas av slam. Vi vet att de uppmätta och icke uppmätta metaller som vi lägger på åkern inte kan tas bort i efterhand, utan blir till men för kommande släkten. Även om slammets metallhalter skulle sjunka med tiden, kommer inte denna restprodukt någonsin att kunna inpassas i ett uthålligt jordbruk. Metallbidraget från kranvattnet gör att även ett idealt slam (endast urin, avföring och kranvatten) leder till ökande halter i åkerjorden. Inte ens då är slamspridningen uthållig. Ju tidigare vi inser detta systemfel och ju snabbare vi avvecklar all slamspridning, desto bättre för åkermarken och de ofödda. Vi skall i stället skilja av växtnäringsämnena redan vid källan och återföra dem i ren form.
Här visas hur upplagringstakten för några metaller i åkerjorden ökar när man ersätter konstgödsel med slam efter slamuppgörelsen. Här antas att de 10 procent av vår åkerareal som ligger nära tätortena tar emot slammet. Koppar och kvicksilver är de mest kritiska metallerna och upplagringen ökar dramatiskt.
Här följer en förteckning över kemikalier och främmande ämnen som man har påvisat i slam eller som man på goda grunder kan anta finns i kommunalt avloppsslam. De analyseras ej och saknar gränsvärden.
Dioxiner
Ftalater
I reningsverken tillkommer:
Bromerat flamskydd
Arsenic (tryckimpregnerat virke)
Koppar (tryckimpregnerat virke)
Hormonimiterande ämnen (från tensider /
tvättmedel)
Järnsalter (vissa verk)
Asbest
Kobolt
Aluminiumsalter (andra verk)
Asfalt
Mangan
Akrylplast (polyakrylamid med akrylamid)
Rester från däcksdubbar och gummidäck
Platina från avgasrenare
Silver
Natriumhypoklorit (vissa verk)
Plast
Arsenik
Petroleumprodukter
Aluminium
Fluorerade kolväten
Organiska tennföreningar
Aminer
Organiska kiselföreningar
Klorerade ämnen
Cyanider
(De mullbildande ämnen som kommer från avföringen (svårnedbrytbara fibrer) kan uppskattas till högst ca 3 procent av slamhögen eller ca 10 procent av slammets torrsubstans. Andra beståndsdelar är pappersfibrer, tygbitar och rester från nedbrytningsorganismerna. Det är dock en öppen fråga om fibrer från en polyestertröja, gummibitar och akrylplast (polymerer från slamavvattningen) skall tjäna som "mullbildande ämne" i åkerjorden, när livsmedels-produktionen går "mot världens renaste jordbruk"? Observera att akrylamid förgiftade vid Hallandsåsen och att natriumhypoklorit = "Klorin")
Flödet av näring i svenskt jordbruk
efter Olle Pettersson SLU
I jordbrukets kretslopp av växtnäring utgör urin och avföring en blygsam andel. Det är betydligt mer angeläget att den spärr som finns mellan djurgårdarna och spannmåls-gårdarna elimineras. Här finns väsentligt mer fosfor att hämta för växtodlingen än i det förorenade slammet. Både kalium och mullbildande ämnen saknas på det hela taget i slammet.
Observera att det finns ungefär lika mycket fosfor i stallgödseln som vi lägger ut med konstgödsel (ca 20.000 ton)!
Koppar:
I EPA;s (1989) nyligen föreslagna riktlinjer för
slamhantering har bedömts att den mest känsliga indikatorn
för spridning av slam är fytotoxicitet. Den lägsta
fytotoxiska nivån 42 mg/kg jord, har använts för
beräkning av den maximala halt koppar som får
tillföras jorden med rötslam, motsvarande 46 kg/ha. Det
nuvarande svenska riktvärdet för koppar i slam är 600
mg/kg torrsubstans, vilket innebär 15 givor (5 ton/ha vart 5:e
år), motsvarande 75 år innan EPA:s maximihalt
erhålles.