BRYSSEL (TT:s korrespondent)
Sverige får behålla det nuvarande förbudet mot kadmium i handelsgödsel. Det står klart sedan EU:s handelsministrar gett formellt klartecken på torsdagen. Förbudet, som skulle löpt ut vid årsskiftet, förlängs till slutet av 2001. Även Finland och Österrike, som anslöt sig till EU samtidigt som Sverige, får behålla sina förbud. Tillsammans har de tre länderna betydligt hårdare regler än övriga medlemsländer för begränsandet av kadmium i handelsgödsel. " Vi kommer inte att kräva att de andra höjer sina villkor och ingen krävde att vi ska sänka våra". Vi är mycket nöjda, sade handelsminister Leif Pagrotsky.
Genom beslutet kan den svenska regeringen inleda förberedelserna för att åstadkomma ett permanent svenskt förbud under våren 2001, då Sverige är EU:s ordförandeland.
Men nu återstår uppgiften för oss alla att se till att jordbruket och livsmedelsproduktionen verkligen använder de mycket kadmiumfattiga gödselmedel som i tillräcklig omfattning idag står till buds. Enligt min uppfattning är det hög tid att tydligt avråda från användning av de mest kadmiumförorenade gödselmedlen och helst höja skatten på alla dem som innehåller mer kadmium än 5 g per ton fosfor. Hittills har avloppsslammet trots höga kadmiumhalter varit befriad från kadmiumskatt, vilket nu rimligen måste åtgärdas. Jag bifogar till sist en tabell över kadmiumhalten i olika gödselmedel.
Vänliga hälsningar
Gunnar Lindgren
|
|
|
|
NPK från Hydro Agri AB |
|
|
Källseparerad urin* |
|
|
Alla PK och NPK från Hydro Agri f o m 1/7 98 |
|
|
Gräns för kadmiumskatt |
|
|
Medelvärde för konstgödsel i Sverige |
|
|
Slam som sprids** (medelvärde) |
|
|
Allt slam*** (medelvärde) |
|
|
Gränsvärde för slam-**** överenskommelsen |
|
|
Oreglerade slam och konstgödsel som sprids |
|
|
Trekammarbrunnar** |
|
|
Saluförbud för konstgödsel |
|
* Jönsson SLU
** Tideström SNV
*** SCB 97
**** Gränsvärdet 2 mg/kg ts motsvarar 67 mg/kg fosfor (3 % fosfor i ts)
Kommentarer
==========
1. Stallgödsel finns inte med i förteckningen eftersom nästan all kadmium i stallgödseln tidigare har tagits upp från åkermarken. På detta sätt lägger man bara tillbaka lånad kadmium och ingen nettoökning kommer till stånd.
(Detsamma gäller i stora drag även för källseparerad urin). I den mån man i djurhållningen använder mineralgödsel eller kraftfoder som är förorenad med kadmium är detta att problem för sig och bör åtgärdas. Däremot får inte detta ge acceptans för andra missförhållanden när det gäller kadmiumpolitiken.
2. Det höga medelvärdet för konstgödsel på 15 mg/kg i förhållade till halten i de rena sorterna beror på att det importeras och säljs kraftigt förorenad konstgödsel vid sidan av de rena gödslen. Denna etiskt stötande affärsverksamhet belastar medelvärdet. (Det är fullt praktiskt och ekonomiskt möjligt att använda de rena sorterna för hela det svenska jordbruket. Hydros NPK (2 mg/kg) tillverkas av apatit från Kolahalvön. För det svenska behovet skulle fyndigheterna räcka i ca 7.500 år.) Dessutom finns en okänd hantering av oregistrerade partier, vars kadmiumhalt är okänd, men troligen hög.
Gunnar Lindgren, Pl 1363, 446 00 Älvängen, Sweden
Tel/fax 0303/745155, mobil 070-567 90 54
e-mail gunnar.lindgren@ale.mail.telia.com
Sammanfattning:
Industrisamhället har nått fram till en situation där njurfunktionen nu börjar skadas hos normalbefolkningen. Det finns inte längre någon marginal kvar, den har överskridits. Det beror på att kadmiumhalten i våra livsmedel successivt har ökat under nittonhundratalet.
Man har nyligen publicerat flera rapporter som understryker lägets allvar. Där framgår att varje ytterligare kilo kadmium som når befolkningen, väntas orsaka 2.200 nya fall av njurstörningar.
En stor del av den kadmium som tillförs åkermarken och livsmedlen kommer från fosforgödsel. Stallgödsel bidrar dock inte till ökningen, eftersom dess kadmium kommer från åkern och går i kretslopp.
Av de andra gödselmedlen är slam det i särklass mest förorenade, ca 25 ggr mer förorenat av kadmium än bra konstgödsel. Ca 95 procent av denna kadmium kommer inte från kretsloppet (dvs livsmedel från jordbruket).
Slamspridningens gränsvärden medger att slam som är upp till 30 ggr mer förorenade än bra konstgödsel kan användas. Dvs med dessa gränsvärden godtas ett stort antal fall av nya njurskador.
Om det svenska slammet skulle spridas, kommer tillförseln av kadmium till den relativt lilla del av arealen som tar emot slam att vara ca 5 ggr större än tillförseln till hela den övriga arealen, om denna gödslas med ren konstgödsel.
I detta arbete redovisas beräkningar, som visar att slamanvändning i jordbruket orsakar ytterligare ca 2.000 njurskador i samhället. Dessa kan undvikas om vi i stället använder ren konstgödsel, vilket är både praktiskt och ekonomiskt fullt möjligt.
Vidare visas att de beräkningsmetoder för kadmiumbalans, som figurerar i svensk jordbruksforskning, är felaktiga beroende på ett tankefel. En konsekvens av detta är att vi i värsta fall årligen ökar arealens kadmiuminnehåll med ca 2.000 kilo nytt kadmium, i tron att vi bibehåller balans.
Gunnar Lindgren civ.ing, Pl 1363, 446 00 Älvängen. Tel /fax 0303-45155 el 070 5679054 e-mail: gunnar.lindgren@ale.mail.telia.com Alvängen 1998.04.25
1. Inledning
Ett ytterligare kilo kadmium i den svenska maten ger 2.200 fler skadade njurpar "Grundat på skattningar i en nyligen genomförd hälsostudie, beräknas det att varje kg ökning av intaget av kadmium med födan från nuvarande genomsnittliga nivå i Sverige, skulle öka antalet fall av nedsatt njurfunktion med ca 2.200 fall."
Flera rapporter om kadmium och dess faror har nyligen publicerats och den bild som träder fram är mycket oroande och kräver omedelbara och långtgående åtgärder i det svenska samhället.
Den svenska forskaren Lars Friberg varnade redan 1950 för att exponering för kadmium kunde leda till stora hälsoproblem i industrisamhället. Det gällde främst insikten att njurfunktionen snart kunde skadas, då alltmer kadmium lagras upp i normalbefolkningens njurar. I den nya rapporten "Health effects of cadmium exposure - a review of the literature and a risk estimate" av fem ledande svenska forskare, bekräftas att vi är framme vid en situation där vi nu leder våra medmänniskor och främst de ofödda in i njursjukdom. Man relaterar en rad forskningsrön och redovisar hur njurskador nu har mätts upp i Japan, Belgien, Kina och Tyskland. Man poängterar att njurskadorna kan uppträda vid långt lägre kadmiumnivåer i njurarna än man tidigare trodde.
Men det är inte bara njurskador som kan orsakas av kadmium. Man diskuterar och redovisar forskningsrön när det gäller benskörhet,lungcancer, prostatacancer, bröstcancer, testikelcancer och cancer i urinblåsa. Vidare redovisas samband med hjärt och kärlsjukdom, fortplantning samt utvecklingsstörningar. Tillsamman taget kan man se ett samband mellan kadmium och medellivslängden. Det är dock njurskadorna som bedöms som mest allvarliga.
Forskarna pekar ur riskgrupperna i samhället och uppskattar hur många människor som finns i varje; kvinnor och flickor med järnbrist (1.000.000 personer), rökande kvinnor och flickor med järnbrist (250.000 personer), de särskilt känsliga (? personer), rökare (2.200.000 personer) m fl.
Det genomsnittliga intaget av kadmium med födan är ca 15 mikrogram per person och dygn eller ca 50 kg per år för hela befolkningen. Redan denna nivå beräknas idag orsaka minst ca 20.000 fall av njurskada i Sverige. Om intaget skulle fördubblas till 30 mikrogram per dygn, väntas antalet njurskador öka med 100.000 nya fall, dvs en femfaldig ökning. Det är från dessa data som man kan beräkna att ett ytterligare kilo kadmium i befolkningens livsmedel ger upphov till en ökning av antalet njurskador med ca 2.200 nya fall.
Forskarna redovisar också dagens kostnader för olika behandlingar. All dialys och alla njurtransplantationer kostar mellan 980 till 3.300 miljoner kronor per år i Sverige. i
2. Intag av kadmium
De viktigaste källorna för vårt kadmiumintag är tyvärr de vanliga baslivsmedlen. Ca 40% kommer som spannmål och ca 40% kommer med potatis. Resten av intaget är uppdelat på en rad små poster. Vissa enskilda livsmedel kan vara kraftigt förorenade, t ex njure av rådjur, älg, lamm, nöt, gris, lever från krabba och räkor samt lever från rådjur, älg, ren, rådjur och höns. Vidare är blå men inte vita vallmofrön förorenade, liksom linfrö, solrosfrön, kli, mörk choklad och musslor. Vissa prover av morot och sockerbeta har visat särskilt höga halter. Det är sannolikt odling i försurade jordar som ger upphov till de höga halterna i exempelvis morötter.
För högkonsumenter av dessa livsmedel kan bidraget bli betydande. Man har uppskattat att 10 procent av befolkningen har ett dubbelt så stort intag som genomsnittet och 2,5 procent ett tredubbelt. Detta beror bl a på särskilda kostvanor. Tobaksrökning, vilken dock är frivillig och kan undvikas, leder till ett extra och betydande påslag av kadmiumintaget.
Kadmiumhalten i våra njurar har ökat flera gånger under det senaste århundradet och det finns inga tecken på att halten skall minska. Man har visat att kadmiumhalten i grisnjure har ökat med ca 2 procent per år mellan 1984 - 1992.ii
3. Oavbruten ökning av kadmium i vår odlingsmark
Innehållet av kadmium i höstvete anses ha fördubblats mellan 1918 - 1980 och halten i matjord har ökat med 33 procent under samma period.iii I själva verket fortsätter denna ökning nu som då, med ca 0,2 procent per år.
I princip kan man inte ta bort kadmium eller någon annan tungmetall från odlingsmarken om man en gång har tillför den. Det vi kan göra är att hålla kadmiumhalten oförändrad eller låta den öka.
Det som förs bort med dränvatten och som ytvatten är förhållandevis små mängder (ca 0,06g/hektar och år). Men framför allt ingår denna mängd i den s k geologiska cykeln. Ungefär samma lilla mängd kadmium som förs bort med vattnet tillförs samtidigt åkern genom vittringsprocesser i marken. De 2,500 ton jord som finns i matjordslagret per hektar överlämnar på detta sätt litet kadmium till vattnets kretslopp, men också andra metaller och fosfor blir tillgängliga på detta sätt.
Luftnedfall
Således är den mängd kadmium som lakas ut med nederbörden eller som förs bort från (och inte kommer tillbaka som gödsel eller skörderester) vår odlingsmark liten i förhållande till det som tillförs. Denna tillförsel kommer dels som luftnedfall och är i genomsnitt ca 0,2 gram per hektar och år. Minst i Norrland och mest i södra Sverige.
Jordbrukskalk
En annan del kommer med jordbrukskalk som alltid är förorenad med små mängder kadmium. Man har uppskattat denna tillförsel till ca 0,02 gram per hektar och år för den svenska arealen.
Konstgödsel
Den råfosfat som används vid tillverkning av konstgödsel för jordbruket är förorenad med kadmium. Vissa kvaliteter har mycket låga halter, t ex råfosfat från Kolahalvön som innehåller endast 2 mg kadmium per kg fosfor. Denna råvara används vid tillverkningen av NPK från "Hydro Agri". Fyndigheterna är så stora att de skulle räcka i 7.500 år för dagens svenska behov av fosfor.
Andra mindre nogräknade importörer säljer dock fosforgödningsmedel med betydligt högre kadmiumhalter. Därför sker en onödig och ytterst oacceptabel upplagring av kadmium i vår åkermark genom denna affärsverksamhet, som omsätter betydande mängder förorenad fosfor.
Det utvecklas nu metoder att ta bort kadmium även från förorenad råfosfat (s k dekadmiering) och snart kommer all konstgödsel från seriösa leverantörer att ha mycket låga kadmiumhalter.
Avloppsslam
Av alla gödselmedel har avloppsslammet de i särklass högsta kadmiumhalterna. Ett medeltal för det svenska slammet ligger vid ca 50 mg/kg fosfor (SCB 1995), dvs ca 25 ggr högre än i bra konstgödsel. Man kan teoretiskt räkna ut att urin och avföring bara bidrar med ca 8 procent av kadmiuminnehållet i dagens slam, dvs ca 92 procent kommer från andra källor. Även om alla anslutna kadmiumkällor skulle kopplas bort, räcker enbart bidraget från dricksvattnet för att göra slammet kraftigt förorenat, enligt beräkningar från Naturvårdsverket. Man anger att slammet även i detta ideala fall kommer att innehålla ca 17 mg kadmium per kilo fosfor.
(Eller ca 0,5 mg kadmium per kilo torrsubstans i slammet vid 3 procents fosforhalt). Det är orealistiskt att vi någonsin skulle nå denna nivå, och representanter för va-sidan anser att metallhalterna redan idag "i vissa fall närmar sig vad som är möjligt i dagens samhälle". Dvs det är sannolikt att våra slam även i fortsättningen kommer att utgöra vårt i särklass mest kadmiumförorenade gödselmedel.
Men om näringsämnena separeras från annat avloppsvatten och tas om hand för sig, blir fosforn mycket ren. Källseparerad urin har en kadmiumhalt vid 3 mg per kilo fosfor , dvs ca 17 ggr renare än dagens slam och ca 6 ggr renare än ett idealt slam.
Stallgödsel
Det finns kadmium i stallgödsel och skörderester. Men denna kadmium har tagits upp från den svenska åkermarken, då det mesta av vårt djurfoder är inhemskt. Vidare antas bidraget från mineralfoder, vatten m m vara litet. Oavsett halten kadmium i stallgödsel, leder därför inte gödselspridningen till att kadmiummängden i svensk åkermark ökar. Den förblir oförändrad. Däremot kan kadmium omfördelas, då gödseln eller skörderester inte läggs tillbaka på de åkrar där kadmiet togs upp.
Att jämföra kadmiumhalten i slam med stallgödsel är vilseledande, då slammet alltid leder till en ökning av den svenska åkermarkens kadmiumhalt, till skillnad från stallgödseln. Den s k "slamöverenskommelsen" mellan SNV, LRF och VAV har inte observerat denna fundamentala skillnad.
4. Kretslopp och balans - ett allvarligt tankefel
I själva verket rör vi här vid ett tankefel som många författare inom jordbruksforskningen gjort sig skyldiga till och som håller på att leda oss mot en accelererad ökning av njurskador i stället för tvärtom.
För att ett kretslopp skall komma till stånd, måste både näringsämnen och metaller i ett gödselmedel verkligen komma från åkern. Gör de inte det, kommer den del av metallerna som inte kommer från åkern oundvikligen att lagras upp i svensk åkermark.
Så här resonerar man: Från varje åker kan man räkna ut att 0,7 g kadmium per hektar, som ett genomsnitt, årligen förs bort med skörden. (Skörderester och spannmål, ungefär hälften i vardera). Sedan säger man att om endast denna mängd förs tillbaka som luftnedfall, kalk, konstgödsel eller slam, så når vi "balans" för kadmium i den svenska odlingsmarken. Skenbart låter detta riktigt, men är tyvärr fel.
Av de 0,7 g kadmium som förs bort med skörden, återförs huvuddelen till odlingsmarken som skörderester och stallgödsel från djur som utfordrats med spannmål. Ca 80 procent av arealen används för foderproduktion.
0,7 g per hektar och år motsvarar ca 2.100 kilo kadmium för hela svenska arealen. Men ett intag av kadmium med livsmedel på 15 mikrogram per dygn, innebär att ca 50 kg kadmium når befolkningen per år. Av detta kommer dessutom bara en del från jordbruket (obs drycker, fisk, svamp, bär, importerade grönsaker etc.). Vi antar att hälften, 25 kilo kadmium, kommer från jordbruksmarken. Det innebär att endast ca 1,5 procent av det kadmium som tas upp från åkermarken når människan. En del av det som tas upp hamnar först hos livsmedelsindustrin och en del hamnar i dess avfall. Men delar av detta återförs till åkermarken, t ex med sockerbrukskalk eller via foder som görs av avfall från livsmedelsindustrin. Vi antar här att samma eller dubbelt så stor mängd kadmium som når människan försvinner andra vägar, exempelvis som avfall till deponi. Då skulle mängden kadmium som inte återförs ligga vid ca 3 till 5 procent. Dvs 95 till 97 procent av de 0,7 g » 0,7 g kadmium som tas upp återförs till vår odlingsareal. Därmed nås balans endast om ca 3 - 5 procent av upptaget - ca 0,03 g kadmium totalt tillförs varje hektar åker per år. Vi ser att detta är långt mindre än luftnedfallet på 0,2 g per år.
Det finns således ingen möjlighet att nå balans, även om gödselmedlen vore helt kadmiumfria. Begreppet "balans" bör inte figurera i dagens redovisningar av kadmium i vår åkermark. Om inte det sker ett radikalt förändrat tänkande hos myndigheter och jordbrukets rådgivning, kan vi i värsta fall årligen öka innehållet hos den svenska arealen med ca 2.000 kilo kadmium, i tron att vi behåller balans i vår odlingsmark.
5. Omfördelning av kadmium
Ett allvarligt stukturfel hos det svenska jordbruket är bristen på samspel mellan djurgårdar och spannmålsgårdar. Ca 80 procent av vår gröda blir som tidigare nämnts foder för djur. Men djurgårdarna ligger för sig, och kadmium liksom näringsämnen transporteras från spannmålsgårdar till djurgårdar. Gödseln stannar på djurgårdarna. Därmed lagras både kadmium och fosfor upp i markerna runt dessa. Av transportekonomiska skäl anses det orealistiskt att återföra stallgödsel till spannmålsodlarna, men detta väntar ändå som ett viktigt och nödvändigt steg mot ett uthålligare jordbruk.
Omfördelningen har dock en mindre betydelse för vårt intag av kadmium. Detta styrs av många faktorer. Vi får kadmium från många olika livsmedel, många olika odlingar etc. Brödsäd blandas i silos. Våra åkrar får efter en tid ändrat användningssätt. Det är rimligt att anta att vårt kadmiumintag grovt sett är proportionellt mot kadmiummängden i hela vår areal.
Det spelar ingen större roll om det ligger mer på en åker och mindre på en annan, om båda ger bidrag till vårt intag. Det spelar ingen roll om ett förorenat gödselmedel som slam läggs i större givor på en mindre areal, eller mindre givor på en större areal.
Där är således ytterst viktigt att skilja på kadmium som tillförs utifrån till åkermarken och sådan som omfördelas.
Med detta synsätt måste tillförsel av kadmium med kalk, konstgödsel och slam bedömas som allvarlig, eftersom så gott som all kadmium i dessa medel inte kommer från jordbruksmarken. Däremot skall kadmiumhalten i exempelvis djurfoder och stallgödsel ses med liberala ögon om detta kadmium kommer från jordbruksmarken.
6. "Överskridande kadmiumhalt" - ett nytt kvalitetsbegrepp
Det skulle underlätta om varje gödselmedel redovisades med sin överskridande kadmiumhalt (Ök). Denna definieras som gödselmedlets totala kadmiumhalt minus den del som kommer från åkern och kan gå i kretslopp.
För både kalk och konstgödsel är den överskridande kadmiumhalten lika stor som den totala halten. För dagens slam är den ca 96 % av totala kadmiumhalten, medan stallgödsel har en Ök som närmar sig noll, förutsatt att fodret kommer från åkermarken utan andra påslag av kadmium.
7. Ökad mängd kadmium i åkerarealen är lika med Sammanlagd överskridande mängd kadmium i gödselmedel plus nedfall I avsnitt 4. visades att vår åkerareal kan liknas vid en pool av kadmium, där inget försvinner och där begreppet "upptag" inte är relevant för arealen som helhet - nästan allt stannar kvar, men omfördelas. I själva verket leder all tillförsel till åkermarken av kadmium, som inte tagits upp från åkern, till ökning. Dvs om mängden av alla gödselmedel multipliceras med sina Ök, och dessa bidrag summeras, får vi en bra mått på den mängd kadmium som lagras upp.
Då kan man direkt se att slamspridning alltid leder till ökning av åkermarkens kadmiuminnehåll - oavsett gränsvärden och slamöverenskommelser, eftersom Ök även i ett idealt slam är så stor. Den uthållighet som många vill se, kan inte uppnås med mindre än att alla gödselmedel har en Ök som är noll. Även luftnedfallet måste vara noll.
8. Beräkning av antalet fall av njurskador som slamspridningen orsakar.
Kemikalieinspektionen anger utifrån vissa förutsättningar att användning av kadmiumförorenad fosfor i vårt jordbruk kan väntas ge upphov till ett stort antal nya njurskador i Sverige, där antalet beror på kadmiumhalten i den fosfor som användsi.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Nu kan vi beräkna antalet nya fall av njurskador beroende på vilken gödsel vi använder. För enkelhetens skull anses det råda linjära samband mellan ovanstående kadmiumhalter.
Fall 1. Enbart bra konstgödsel
En bra konstgödsel (t ex NPK från Hydro Agri) har en Ök vid 2 mg/kg fosfor. Det är fullt praktiskt möjligt att gödsla hela arealen med ren konstgödsel. Då kommer antalet nya njurskador enl ovanstående tabell att bli ungefär nya 1.000 fall (ungefär hälften av 2.100). Vidare kommer åkermarkens kadmiuminnehåll att öka med ca 50 kg per år. Här antas medelgivan vara 8 kg fosfor per hektar och år (totalt ca 25.000 ton för hela arealen på 3 milj hektar) men vid odling av spannmål antas givor på 25 kg per hektar.
Fall 2. Slam och bra konstgödsel
Det svenska slammet innehåller ca 5.000 ton fosfor med en Ök vid ca 40 mg/kg fosfor, dvs överskridande mängd kadmium från slammet blir totalt 200 kilo per år. Om man för resten av fosforbehovet på 20.000 ton använder bra konstgödsel, tillkommer 40 kg kadmium. Totalt 240 kg kadmium sprids i detta fall på hela arealen. Ök blir i detta fall som ett genomsnitt för hela arealen ca 12 mg per kilo fosfor. Enligt ovanstående tabell leder detta till ca 3.000 nya fall av njurskador.
Fall 3. Optimalt slam och bra konstgödsel
Man har fört fram att slammet successivt kommer att bli renare från kadmium, men enligt avsnitt 3. ovan måste vi vara realister och inse att vi idag står vid en gräns där kadmiumhalten i våra slam "närmar sig vad som är möjligt i dagens samhälle". Det är osannolikt att Ök kommer att underskrida 30 mg/kg som ett medelvärde för allt svensk slam. Med samma beräkningssätt blir då totala ökningen av kadmium per år ca 200 kg per år. Genomsnittlig Ök för hela arealen blir i detta fall ca 10 mg per kilo fosfor. Detta motsvarar ca 2.700 nya fall av njurskador.
9. Gränsvärden för slam och njurskador
Gällande gränsvärden för kadmium i slam ligger vid 2 mg/kg slam, mätt i torrt tillstånd. Då slammet innehåller ca 3% fosfor, kommer fosforn i slam att tillåtas innehålla upp till 66 mg kadmium per kilo fosfor, dvs 33 ggr mer än bra konstgödsel.
Till detta skall fogas att man enligt ett annat gränsvärde får tillföra upp till 1,7 g kadmium per hektar och år med slammet. Då endast i genomsnitt 0,03 g per hektar och år når människan och återfinns i slammet enligt avsnitt 4., kommer denna tillåtna tillförsel på 1,7 g att vara ca 50 ggr större än den mängd som är förenlig med ett uthålligt kretslopp och oförändrade halter i åkerjorden. År 2000 kommer detta gränsvärde att sänkas till 0,75 g kadmium per hektar och år. Samma totala mängd kadmium kommer ändå att spridas ut med slammet, men på en större areal med mindre givor. Enl resonemanget i avsnitt 5, minskar detta tyvärr inte vår exponering för kadmium och sänkningen är till ingen hjälp.
De gällande gränsvärdena skyddar oss således inte mot njurskador, utan banar snarare väg för dem.
10. Resultat
Situationen för befolkningens njurfunktion är allvarligt hotad genom kadmium. Detta måste bedömas vara ett mycket stort samhällsproblem, som bara tenderar att skärpas för varje ny generation. Vi låter kadmiumhalten i åkerjorden öka oavbrutet. Det kadmium som vi lägger ut och som inte tas upp i livsmedlen idag, ligger kvar och tas upp till längre fram i framtiden. När vi talar om 2.000 nya njurskador betyder det att förekomsten av njurskador hos befolkningen ökar med 2.000 fall, men att detta sedan kvarstår generation efter generation. Det finns en eftersläpning i denna process. Om vi fortsätter sprida kadmiumförorenad gödsel, så kan förekomsten av njurskador väntas öka mot en högre nivå. Även om man sedan avbryter all tillförsel av kadmium kommer man att ligga kvar på en förhöjd förekomst och sakta krypa tillbaka mot lägre nivåer. Detta gäller redan idag. I själva verket är det ofantliga konsekvenser som kadmiumspridningen leder till, om vi ser det på längre sikt. Under några korta år av mänsklighetens närvaro på jorden, laddar vår generation åkerjorden med njurskador, som sedan kommer att förfölja de ofödda. De har skäl att förbanna oss. Vi vet att kadmium är ett grundämne som inte går att ta bort från åkern i efterhand. Huvuddelen av kadmiumtillförseln till människan kommer med baslivsmedel. Ökningen av kadmiumhalten i vår åkermark är den viktigaste orsaken till ökande halter i våra njurar.
Detta arbete visar:
- att det är fullt praktiskt möjligt att gödsla den svenska arealen med en fosfor som innehåller 2 mg kadmium per kilo fosfor, vilket ger upphov till en ökning på ca 50 kg per år för hela arealen.
- att vi i stället i denna kritiska situation avsiktligt väljer att övergå till de mest kadmiumförorenade gödselmedlen - våra avloppsslam. Om allt slam sprids motsvarar detta en ökning på ca 240 kg per år för hela arealen. Dvs ca 5 ggr mer än vid användning av ren konstgödsel
- att detta beräknas öka antalet njurskador i samhället med 2.000 nya fall.
- att om slammet blir optimalt rent beräknas det ändå öka antalet njurskador med 1.700 nya fall. Det finns inga "bättre" eller "sämre" slam - alla ger upphov till njurskador.
- att gränsvärden, både de som gäller idag och de som kommer år 2000, godtar dessa njurskador.
- att slamrevisioner och slamsamråd godtar dessa njurskador.
- att slammet är den helt dominerande kadmiumkällan, jämfört med ren konstgödsel.
- att slammet sprider ca 5 ggr mer kadmium på en liten del av arealen, än vad ren konstgödsel gör på resten. I en oviss framtid är det de mest värdefulla åkrarna nära tätorterna som fylls upp med slammets kadmium.
- att denna ökning av kadmiumtillförseln och njurskador uppmuntras genom propaganda för ökad slamanvändning.
11. Diskussion
De ca 2.000 nya njurskador som slammet orsakar, om denna verksamhet inte avbryts, kan ännu inte bevisas. Beräkningarna kan åtminstone beskrivas som en vetenskapligt grundad misstanke, vilket skall räcka för ett ingripande från samhället. Att ersätta de mest kadmiumförorenade gödselmedlen med ren gödsel är fullt möjligt och faktiskt till en ringa extra kostnad. Man har angivit att det skulle kosta endast ca 600 kronor att förhindra ett nytt fall av njurskada.i
Att vi inte redan idag använder ren fosfor, beror dels på att vissa mindre nogräknade importörer och storodlare använder något billigare men förhållandevis kraftigt kadmiumförorenad gödsel. Detta kan inte accepteras. Tvärtom måste denna onödiga förorening av våra njurar upphöra. Det är inte odlarens ensak vilket gödselmedel han använder, när hälsan står på spel. Att fortsätta sälja kadmiumförorenade och därmed njurskadande gödselmedel med hänvisning till näringsfrihet och fri konkurrens, skall inte accepteras. Både när det gäller läkemedel och bekämpningsmedel i jordbruket rensar vi ut dåliga produkter, när bättre finns att tillgå. Ingen accepterar en njurskadande medicin därför att den är något billigare än en medicin utan biverkningar.
När det gäller konstgödseln är således läget gynnsamt då vi både kan använda kadmiumfattig råfosfat eller tillämpa dekadmiering av konstgödseln. Men det finns krafter i samhället som inte välkomnar denna utveckling. Man kan anföra en rad argument i sina försök att bromsa förändringen:
"Det är inte rättvist att vi i Sverige skulle ta hand om den renaste fosforn, vi måste tänka på andra länder". I och med att teknologi finns för att ta bort kadmium från alla råfosfater, så kan alla länder framställa och använda ren konstgödsel. Dessutom är det en underlig form av solidaritet att välja något dåligt, därför att man gör det i andra länder av exempelvis ekonomiska skäl. När började vi använda billiga dåliga läkemedel, importera trafikfarliga bilar, riskabla livsmedelsfärger därför att de förekommer i andra fattiga länder?
När det gäller avloppsslammet är läget mörkt. Med de förhållandevis mycket höga halterna av kadmium i alla svenska slam, samt med insikten att slammet aldrig någonsin kan nå acceptabla halter nära ren konstgödsel eller källseparerad urin, måste slamspridningen upphöra - under alla förhållanden i livsmedelsproduktionen. Det är orimligt att ställa 2.000 nya njurskador mot talet om "kretslopp", "fosforhushållning" och behov av "mullbildande ämnen" - argument som är vilseledande eller överdrivna.
Av den fosfor som omsätts i det svenska jordbruket (ca 40.000 ton per år) finns ca 12 procent (ca 5.000 ton) i slammet i förorenad form. Eftersom föroreningsgraden är så stor, att kadmiumhalten liksom alla metallhalter i åkern ökar förhållandevis mycket snabbt vid slamspridning och ger upphov till många njurskador, så kan detta varken kallas ett kretslopp eller uthålligt. Att upprätta jordbrukets kretslopp gör man bäst genom att låta stallgödsel föras tillbaka till spannmålsgårdarna, vilket inte sker idag.
När det gäller fosfor är en hotande brist starkt överdriven. I själva verket räcker fosfor längre än de flesta andra mineral i vårt omättliga samhälle, t ex flera metaller och olja. Genom att tillrättalägga definitionen av "världens samlade fosforfyndigheter", kan dessa påstås räcka det antal år man önskar. Det finns enorma fosforfyndigheter som ännu inte har uppbyggda anläggningar och hamnar, och då har man valt att inte räkna in dem.
När det gäller mullbildande ämnen är denna fråga starkt överdriven.
Slammet innehåller mindre än 1 procent av det biologiska material som omsätts i jordbruket med gödsel och skörderester. Skall gummibitar från bildäck, asfalt från vägnätet, polyakrylamid från slamavvattning och polyesterfibrer från tvättmaskiner räknas som mullbildande ämnen i slammet?
Andra argument kan vara:
"Vi vet inte vad som händer på längre sikt med den kadmium vi sprider på åkermarken. Markkemiska processer och kemiska jämvikter kanske gör att kadmium fastläggs. Kadmium kanske vandrar ned mot djupare marklager." Vi vet att ökad kadmiumspridning leder till ökat antal njurskador. Man kan inte använda olika spekulationer för att försvara denna spridning. Då kadmium inte kan tas bort i efterhand, skall vi utgå från att det värsta möjliga inträffar. Just när det gäller jordbruksmarken skall försiktighetsprincipen råda.
Ytterligare argument:
"Den verkliga tillförseln av kadmium med konstgödseln är större än de 50 kg per år för hela arealen enligt ovan - då framstår inte slammet så dåligt. I andra länder använder man konstgödsel som är mer förorenad än våra slam".
Än en gång måste påpekas: det faktum att kraftigt förorenad fosfor används, när ren fosfor finns att tillgå, får inte rättfärdiga användningen av andra förorenade gödselsorter. Njurskador är oacceptabla vare sig de uppstår vid användning av slam eller förorenad konstgödsel.
"Om man använder slam importeras ingen ny kadmium till Sverige, vilket sker vid användning av konstgödseln." Detta märkliga argument skulle falla om vi använder inhemsk råfosfat, t ex apatit från gruvfälten i norr? Det är i och för sig bra att nationen besparas kadmium, men för våra njurar är det av största vikt att kadmium inte når just åkermarken. Om slam och konstgödsel hade haft jämförbara kadmiumhalter hade argumentet kunna accepteras.
F ö finns det kanske upp till ca 5.000.000 kilo kadmium inbyggd i samhällskroppen och på avfallsupplag. Delar av detta eroderar oavbrutet och sprids. Till våra upplag överförs ca 23.000 kilo nytt kadmium varje år.
Det är en av vår generations främsta uppgifter att se till att detta inte når just åkermarken. Det är här gränserna skall dras - mellan odlingsmarken och teknosfären. Med detta perspektiv borde slamspridning på åkermark från början av principiella skäl ha avvisats av jordbrukssektorn, dess forskare, rådgivare och producenter. Först när näringsämnena är källsorterade för sig, kan de återföras till jordbruket.
12. Åtgärder
1. Avbryt spridningen av slam i livsmedelsproduktionen. LRF och Hushållningssällskapen måste upplysa jordbruket om kadmiumfrågan och se till att alla kadmiumförorenade gödselsorter renas bort. Sprid kunskap om kadmiumfrågan.
2. Konsumentorganisationer skall framföra kravet att endast kadmiumrena gödselsorter kommer i fråga. Livsmedelsproducenterna måste lyssna på konsumenterna och miljöorganisationerna. I synnerhet LivsmedelsIndustrierna (LI) måste göra stora ansträngningar för att kadmiumhalten i åkrar och livsmedel blir så låg som möjligt. Kadmiumhalten i odlingsmarken får inte öka. Kadmiumhalten i de gödselsorter som används i de olika branschernas odlingar skall redovisas. Kadmiumhalten i olika produkter skall redovisas.
3. Patientorganisationer måste engagera sig i denna fråga. Även kadmiumforskare måste påtala vikten av att rensa bort kadmiumförorenade gödselmedel.
4. Det finns två vägar att gå när det gäller att ta vara på människans näringsämnen: Antingen källsorteras dessa redan vid toalettstolarna, t ex med urinseparering. Eller så försöker man i efterhand på teknisk väg utvinna ren fosfor ur slammet. Sådan teknik utvecklas nu. I båda fallen återstår en stor rest av avfall - ett slam utan näringsämnen. Denna restprodukt bör brännas enl miljöforskaren docent Göran Petterson vid Kemisk Miljövetenskap, Chalmers.
Sveriges största reningsverk, Ryaverket i Göteborg, avyttrar nästan allt sitt slam till markbyggnadsändamål, för att iordningställa vägslänter, avfallsupplag osv. Man skonar på detta sätt odlingsmarken och våra njurar.
5. De svenska avfallsupplagen tillförs årligen ca 25.000 kg kadmium. Det svenska slammet innehåller totalt ca 250 kg kadmium per år. Slammet gör mindre skada på deponierna än på åkermarken, om vi ser till kadmiumfrågan..
6. Kvittblivningen av slammet samt ekonomisk vinst att slippa deponeringsavgifter för kommunerna, måste underordnas skyddet av befolkningens njurar.
Källor:
i "The Economics of the Swedish Policy to Reduce Cadmium in Fertilisers", Kemikalieinspektionen okt 1997
ii "Scandinavian Journal of Work, Environment & Health", Vol 24 Supplement 1, 1998
iii "Cadmium in Fertilizers, Soil, Crops and Foods - the Swedish situation", Kemikalieinspektionen jan 1998
iv "SNV Rapport 4251" sid 21.
v "Kan slammet någonsin bli så rent att …osv", Gunnar Lindgren mars 1998.
vi "Vattenverksslammets bidrag till föroreningshalterna i Ryaverkets slam", GRYAAB 1995
vii enl Håkan Jönsson SLU, personlig kommunikation
viii enl Göte Bertilsson Hydro Agri, personlig kommunikation
ix "Fosfor en ändlig resurs" Gunnar Lindgren, se www.websida.com/danger/fosfor.htm
x "Bränn slammet" Doc Göran Petterson, Chalmers 2/4 98
Ytterligare källor:
"Cadmium in Goods - contrbution to enviromental exposure", Kemikalieinspektionen juni 1997
"Cadmium in Sweden - enviromental risks", Kemikalieinspektionen juni 1997
"Experiences of the Swedish regulation concerning cadmium in stabilizers and pigments in plastics", Kemikalieinspektionen pm 4/97
"Low-Level Cadmium Exposure of Lactating Rats Causes Alterations in Brain Monoamine Levels and Neurotrophin Expression.",
Andersson et al, Karolinska Institutet 1996