slamspridningen på åkermark blir än mer avlägset. Naturvårdsverket har
nyligen redovisat att kopparhalterna inte längre minskar i slam utan tycks
ha planat ut. Man har jämfört halterna av koppar i slam från 1995 med
halterna 1998 och säger "Kopparhalterna är dock i stort sett oförändrade."
Detta är inte så konstigt då industrisamhället oavbrutet flyttar upp ny
koppar från jordskorpan genom gruvutvinning och bygger in detta i
samhällskroppen. En stor del av koppar i slammet kommer från
vattenledningar av koppar - som blir fler och fler genom nya husbyggen -
samt från bromsbeläggen på bilarna som också blir fler och fler.
Den mängd koppar i slammet som kommer från denna erosion och detta slitage
är oerhört mycket större än den mängd som kommer från människan och
jordbruksmarken - dvs den mängd som tillhör kretsloppet. I det svenska
slammet finns ca 90 ton koppar varav ca 5 ton kommer från urin och avföring
- dvs ca 5 %.
När denna kraftiga obalans kommer på tal med dem som förespråkar
slamspridning, medger man visserligen detta, men menar att detta kan
accepteras om halterna samtidigt minskar kraftigt. Men detta sker alltså
inte längre. (Att vissa arealer sägs ha "kopparbrist" kan möjligen ursäkta
en enda slamgiva beträffande koppartillförsel, men inte den samtidiga
tillförseln av kadmium, silver, kvicksilver, bly etc.)
Koppar mycket toxisk för markfloran i något förhöjd halt i jorden
Trots att koppar i normal halt är nödvändig för växterna blir metallen
giftig för markfloran i något högre halt. Denna kraftiga giftighet är
orsaken till att man vill använda metallen i båtbottenfärger och
impregneringsmedel. Den toxiska effektnivån ligger för denna metall inte
långt över naturlig halt i åkerjorden. Därför ser man redan idag effekter
av slamspridning på åkermark eftersom halterna i alla avloppsslam är så
förhållandevis höga. Här följer några axplock från några slamförsök:
==========================================
1. Naturvårdsverket och Lantbruksuniversitetet har undersökt åkrar som
tagit emot stora givor med förorenat slam. Man ser en kraftig ökning av
metallhalterna i matjordslagret:
" I tre av försöken har halten av en eller flera av metallerna bly, koppar,
zink och kadmium i matjorden fördubblats eller tredubblats. Sådana
höjningar är vad vi kan vänta oss om
100 - 200 år om de anvisningar som finns för spridning av slam på
jordbruksmark följs."
"Vi känner inte till vilka effekter som uppstår i mark-växtsystemet då slam
används som gödselmedel under en mycket lång period."
(Ur "Fakta om miljövårdsforskning", SNV mars 1984)
2. Slamförsök vid Lantbruksuniversitetet har visat att de blågröna algerna
är känsliga och är kraftigt påverkade. Förmågan att fixera kväve är bara
20% av normala blågröna alger. Blågröna alger från slambehandlad jord växer
också mycket långsammare än alger från annan jord. Inte heller frilevande
kvävefixerande bakterier trivs i jord som gödslats med slam.
Deras förmåga att binda kväve blir starkt nedsatt. Rhizobium-bakterier
lever tillsammans med ärtväxternas rötter och är viktiga kvävefixerare.
Bakterier i den mark som fått slam var sämre på att knyta an till
växtrötterna och bilda knölar. Mängden biomassa i jorden var reducerad.
(Ur "Fakta från Lantbruksuniversitetet, Mark/Växter" Nr 11 1990)
3. I ett slamodlingsförsök i Dalarna ser man förhöjda halter av
tungmetaller i spannmåls-kärnan och säger "Förhöjningen kan ligga inom
felmarginalen men när det gäller koppar- och zinkupptaget i spannmålskärnan
är den klart högre vid odling med den höga slamgivan."
(Ur "Näring i cirkulation - Ett Dala-projekt", 1993)
4. I ett slamodlingsförsök i Igelösa och Petersborg i Skåne ser man
förhöjda halter av tungmetaller i både mark och gröda samt effekter av
detta.
Koppar i marken: "Kraftigt förhöjda värden vid ökad slamgiva i båda
försöken."
Kvicksilver i marken: "Höjda värden vid ökad slamtillförsel på Igelösa. På
Petersborg endast vid högsta slamgivan."
Zink i marken: "På Igelösa kan man konstatera en ökad koncentration med
ökad slamtillförsel."
Bly i marken: "På Igelösa finns en tendens vid senaste
provtagningstillfället till ett samband mellan slamtillförsel och
koncentrationen i jorden."
Kadmium i marken: Här pekar man på ett försök på Igelösa "som har förhöjda
värden".
När det gäller tungmetaller i grödan säger man om nickel att "upptaget
klart ökar med ökad slamgiva". I försök med både slam och konstgödsel "då
får man ökat upptag av koppar och kadmium vid slamtillförsel."
När det gäller markbiologiska tester ser man negativ påverkan när det
gäller "heterotrof kvävefixering. Denna process har i andra tester visat
sig vara speciellt känslig för koppar."
(Ur "Slamspridning på åkermark", Malmöhus läns Hushållningssällskap m fl
1994).
5. Amerikanska naturvårdsverket EPA har pekat ut koppar som en mycket
riskabel metall eftersom den blir giftig för växter (fytotoxisk) i litet
förhöjda halter i marken. Naturvårdsverket har i sin SNV rapport 3623
angivit att man når denna toxiska nivå i svensk åkermark efter endast 75
års slamspridning. Koppar är troligen den mest kritiska metallen i slam
för hela växtodlingen (medan kadmium i slam verkar vara den mest kritiska
för människan själv), eftersom stora mängder koppar från vattenledningarna
i alla kommuner samt från bromsbanden nu flyttas ut på åkrarna, samtidigt
som metallen är så farlig för marken. I Holland har man satt koppar till
grisarnas kraftfoder för att de ska växa bättre. Men samtidigt har man
genom tanklöshet förgiftat åkermark genom att sprida denna kopparförorenade
gödsel. Det finns nu där åkrar som inte längre är odlingsvärda - sannolikt
för all framtid. Kalvar och får är mycket känsliga för förhöjda halter av
koppar.
I Sverige har Uppsala och Malmö extremt höga metallhalter i slammet som
överskridit gränsvärdena, men som ändå spridits. De höga halterna beror på
särskilt aggresivt ledningsvatten.
Andra tungmetaller som visat sig vara toxisk för åkermarken är zink och
silver, det senare ämnet mäts inte ens upp i svenska slam som godkänts för
spridning, trots att silverhalten i mark ökar oerhört snabbt vid
slamspridning enligt beräkninger från Naturvårdsverket. Även den giftiga
metallen platina från katalytiska avgasrenare och sällsynta
jordartsmetaller från elektronik är inte undersökta, trots att de troligen
också finns i slammet.
Observera att dessa skador nås förr eller senare vid användning av slam.
Slamgivans storlek eller halterna i slammet påverkar inte detta faktum, så
länge slammets metaller inte kommer från urin och avföring. Så gott som
inga metaller försvinner från den svenska åkermarken. Därför ökar mängden
där oavbrutet om man sprider slam. Det är bara hastigheten på upplagringen
som påverkas av halten, så länge den stora delen av slammets koppar inte
kommer från åkerjorden. Detta förlopp har inget med uthållighet att göra,
tvärtom måste detta avbrytas snarast möjligt om vi skall nå uthållighet.
Även koppar från bromsbanden kan skada markandningen nära vägarna
=======================
Så här säger Naturvårdsverket i enl ett pressmeddelande 00 03 09:
Stor spridning av koppar från bilarnas bromsbelägg
Enbart i Stockholm beräknas utsläppet från biltrafiken uppgå till 4-5 ton
om året. Det visar en undersökning i Stockholm, gjord på uppdrag av
Naturvårdsverket.
<Bild>
- Koppar ersatte asbest i bromsbeläggen för 10-15 år sedan. Det verkar som
vi har bytt ett hälsoproblem mot ett miljöproblem, säger docent Bo
Bergbäck, Högskolan i Kalmar.
Hela Stockholm är förorenat av koppar och det gäller troligen även andra
städer. Trots att bromsbeläggen utgör ett ganska litet användningsområde,
svarar de för den största spridningen av koppar till miljön, enligt
studien. Metallen kommer ut som partiklar och utgör ca en tredjedel av all
koppar, totalt ca 12-13 ton, som når stockholmsmiljön.
Resultaten kommer att redovisas vid ett seminarium på Naturvårdsverket den
14 mars. Kopparstudien är en mindre del av ett femårigt forskningsprojektet
som heter Metaller i stad och land. Slutrapporten från metallstudien
beräknas vara klar i sommar.
- Vi är oroade över den här stora spridningen av framförallt koppar, men
även bly och zinkpartiklar från bilarnas bromsbelägg som påvisats inom
forskningsprojektet, säger avdelningsdirektör Joanna Dickinson vid
Naturvårdsverket.
- Förra året bad vi biltillverkarnas branschorganisation
Bilindustriföreningen ge besked om vilka material som skulle kunna ersätta
dessa metaller i bromsbeläggen och när en utfasning kan ske.
Bilindustriföreningen svarade att biltillverkarna inte kan lösa detta på
nationell nivå och att det är EU-kommissionens sak.
Bilindustriföreningen pekade också på den studie som IVL gör just nu om
spridningen av metaller från trafiken. Den kan ge mer underlag för att
bedöma kopparutsläppen från bromsbeläggen. Bilindustriföreningen och
Naturvårdsverket finansierar studien, och en slutrapport väntas i höst.
Naturvårdsverket kommer då att ta upp diskussionen på nytt med bilindustrin
om bromsbeläggen.
Förorenade vägrenar
Bilarna bidrar till en oönskad upplagring av koppar i Stockholmsmarken.
Mätningar i parkmark visar att halterna är fördubblade jämfört med
bakgrundsvärdet för Stockholm. Längs vägarna är halterna 3-4 gånger högre
än bakgrundsvärdet.
Halterna i marken längs vägarna är nu så höga att forskarna misstänker att
det kan påverka nedbrytningen så att den går långsammare.
- Faran ligger i den snabba ökningen av koppar i marken som pågår. Det är
inte hållbart i längden. Vi behöver få mer kunskaper för att kunna
precisera riskerna på sikt, säger professor Kjell Johansson,
Naturvårdsverket.
En annan viktiga källa till kopparutsläpp i Stockholm är koppartaken.
Härifrån sprids ca 1 ton per år. Från tappvattensystemet kommer ca 4,3 ton
. 1,2 ton beräknas komma från luftledningar, (finns hos SJ och SL) och ca
0,4 ton från vägbeläggningar.
Det finns omkring 120 000 ton koppar inbyggt i byggnader, infrastruktur,
bilar mm i Stockholm.
<Bild>
Information:
Bo Bergbäck, 0480-44 62 45, 070-653 01 78, Bo.Bergback@ng.hik.se
Kjell Johansson, 08-698 13 01, 018-67 31 05, Kjell.Johansson@environ.se
Joanna Dickinson, 08-698 14 73, Joanna.Dickinson@environ.se
========================================
Gränsvärden för koppartillförsel till åkermark
Slammets gränsvärden är pragmatiskt satta för att möjliggöra slamspridning.
Därför ger de inget skydd mot upplagring av koppar i vår åkermarken. Ca 90
procent av allt slam 1998 kunde spridas enl dessa gränsvärden, trots att
mängden koppar i slammet var 20 ggr större än den ekologiskt acceptabla
mängden. Den som vill förhindra att kopparhalten ökar i åkerjorden bör inte
godta dagens gränsvärde. Gränsvärdena för koppar (både halt i slam samt
tillförsel per ha och år) borde sänkas dramatiskt om man vill få till stånd
ett uthålligt kretslopp av koppar mellan "stad och land".
========================================
Min kommentar:
Om nu ökningen av kopparhalten i marken bedöms vara ett närliggande och
mycket allvarligt hot mot nedbrytningen i marken måste vi upphöra med
tillförsel av teknosfärens koppar till åkermarken. Vårt nuvarande va-system
är en effektiv uppsamlare av sådan koppar från vattenledningar, bromsband,
takplåt, luftledningar etc. Det inte konstigt att halterna i slam nu planat
ut. Vi kan vänta att halterna snart ökar eftersom ny koppar oavbrutet
installeras i teknosfären. Endast genom att källsortera växtnäringsämnena
från denna beskrivna naturbundna spridning av koppar kan vi nå en uthållig
livsmedelsproduktion.
============
Fotnot
Nyfödda kan dö av kopparförgiftning
När det gäller människan finns en egendomlighet när det gäller koppar. Man
har länge misstänkt att barn kan få diarre om dricksvattnet innehåller
förhöjda halter av koppar. Små barn har också en outvecklad förmåga att
göra sig av med koppar. Gallan har inte börjat fungera ordentligt. Därför
har de högre kopparhalt i levern än vuxna. Tidigare har man hittat barn med
höga kopparhalter i levern i Indien vilket lett till döden. Men under de
senaste årtiondena har man i takt med markförsurningen hittat sådana fall i
Tyskland, Australien och Italien. Det finns misstankar om att ett svenskt
barn dog av denna orsak under 1989. Både kopparhalten i levern och
dricksvattnet var där förhöjda. Alla som har egna brunnar eller bor i
områden med aggresivt vatten bör beakta detta när det gäller nyfödda som
föds upp med modersmjölksersättning och välling.
Gunnar Lindgren, Pl 1363, 446 00 Älvängen, Sweden
Tel/fax 0303/745155, mobil 070-567 90 54
e-mail gunnar.lindgren@ale.mail.telia.com