Kadmiumökningen i svensk åkermark

1. Två rapporter

Naturvårdsverket har publicerat två rapporter som behandlar kadmium i svensk åkermark, rapport 4450 och 4778. Denna informativa men skrämmande läsning gör kampen mot tillförsel av onödig kadmium än mer viktig.

En av grundstenarna i rapport 4778 är att jämföra kadmiuminnehållet i alven med innehållet i matjorden. Det är rimligt att utgå ifrån att matjorden urspungligen hade ungefär samma kadmiumhalt som i den underliggande alven. Genom olika former av mänsklig aktivitet och möjligen naturliga processer har kadmiumhalten ökat i matjordslaget och relationen mellan halten i matjord och alv representerar en form av förändring. I bilagd fil från rapport 4778 visas halter i matjord och alv från en omfattande kartering.

2. Halt i alv och matjord

En jämförelse av kartorna visar att stora delar av Sverige har kraftigt ökad halt i matjordslagret relativt alven. Som ett genomsnitt för hela riket innehåller matjorden 61 % mer kadmium än alven. Runt tätortsområdena Stockholm och Malmö är skillnaden särskilt tydlig. Kartan över halter i alven visar dock på områden med naturligt hög kadmiumhalt. Sådana områden finns i norra och sydöstra Skåne, nedan Vänern, i Östergötland samt runt Storsjön. Där är halten i både alv och matjord hög.

3. "Svenskt Sigill"

Kvarnindustrin har infört principen "Svenskt Sigill" för att försöka hålla låg kadmiumhalt i brödsäden. Halten i åkerjorden måste vid odling av brödsäd, som uppfyller kraven från "Svenskt Sigill", ligga under 0,30 mg/kg jord. Då förväntas halten i spannmålen ligga under 0,1 mg/kg spannmål. Om halten i jord överstiger 0,30 mg måste halten i spannmålen mätas upp och får vara högst 0,1 mg/kg.

4. Alltför höga halter i brödsäd

Av kartan för matjorden framgår att betydande delar av vår areal idag ligger vid eller över denna gräns. Enligt rapporten överskrider vissa år 5-10 procent av brödsäden (vete) gränsen 0,1 mg/kg. Man skall då betänka att det bara är på en liten del av arealen som brödsäd odlas. (I ett kommade brev skall jag visa vad som händer om kadmiumhalten tillåts fortsätta att öka.)

5. Foderspannmål

För foderspannmål saknas uppgifter, men vi har skäl att vänta att denna odlas bl a på jordar som överskrider gränsvärdet för "Svenskt Sigill". (Detta kan vara orsaken till att kadmiumhalten i grisnjure har ökat med 2 % per år under perioden 1984 - 1992? Min anmärkning)

6. Kadmiumringar runt djurgårdarna

Ett av de allvarligaste fynden i rapport 4778 är att kadmium tycks samlas upp runt djurgårdarna. Halterna i jordarna runt djurgårdarna är högre än runt gårdar där man odlar jordbruksväxter.

(Enligt min mening har det länge stått klart att vårt nuvarande strukturfel med djurgårdar för sig och spannmålsgårdar för sig, håller på att leda oss fel. Både fosfor, mikronäringsämnen samt tungmetaller tas upp från spannmålsodlingarna och går till djurgårdarna. Men allt detta stannar på djurgårdarna eftersom gödseln inte återförs till spannmålsodlingarna, utan den sprids runt djurgården. På detta sätt kan man vänta sig att både fosfor och tungmetaller anrikas i djurgårdarnas marker. Denna uteblivna återförsel är också en viktig orsak till att man behöver konstgödsel på spannmålsgårdarnas odlingar.)

7. Fosforringar runt djurgårdarna

På samma sätt har djurgårdarna högre halter av förrådsfosfor (P-HCl) i marken.

Författarna till rapporten pekar dock på möjligheten att dessa systematiska olikheter i både kadmiumhalt och forforhalt skulle bero på att produktionssättet har valts efter jordarnas beskaffenhet. (Enligt min mening verkar dock detta mindre sannolikt än att dessa ämnen samlats upp genom utebliven återförsel. Vi vet ju att ämnena importeras till gården och stannar där. När det gäller lättlöslig fosfor, P-AL, är också skillnaden tydlig när det gäller jordbruksväxter och svin, medan gårdar med nötkreatur har ungefär samma halter i sina jordar som de som odlar jordbruksväxter.)

8. "Rötslam" en kraftig kadmiumkälla

På flera ställen påpekas välgörande att slam är en kraftig kadmiumkälla: "De fläckvis höga halter som förekommer över hela kartan kan också i många fall vara antropogent betingade. De kan t ex bero på tillförsel av rötslam eller på influens av någon lokal föroreningskälla."

9. Några egna reflexioner

a) "Svenskt Sigill" principen innebär att vi söker rätt på de arealer som innehåller lägre halter kadmium. Gränsvärdet i mark är här 0,30 mg/kg jord. Detta leder till att halten i vete är högst 0,1 mg/kg spannmål. Men dagens exponering beräknas ändå ge upphov till 10.000 till 20.000 fall av begynnande njurskada i samhället, där vete står för ca 40 procent av intaget. Då måste exponeringen minska, dvs gränsvärderna skärpas.

I Kemikalieinspektionens rapporter har man angivit att om totala intaget - 50 kg kadmium per år för hela befolkningen - ökar med ett kilo per år, ger detta upphov till en förekomst av ca 2.200 ytterligare fall av njurskada. Dvs 2 procent ökning motsvarar 2.200 nya fall. Vi antar att 2 procents minskning på samma sätt motsvarar 2.200 färre fall.

Antag att vi vrider klockan tillbaka till seklets början. Då låg kadmiumhalten i åkerjorden vid ca 0,17 mg/kg jord mot dagens 0,22 mg/kg. Om vi ser detta som en form av biologisk norm, borde gränsvärdet för "Svenskt Sigill" sänkas från 0,30 till förslagsvis 0,20 mg/kg jord. Då kan halten i vete väntas vara halverad och exponeringen av nutidsmänniskan skulle närma sig den biologiska normen. Antalet fall av begynnande njurskada skulle minska betydligt med tiden.

Observera att detta är fullt möjligt. Enligt kartan för matjorden finns fortfarande arealer som har kadmiumhalter under 0,20 mg/kg jord. (blå, grön och gul färg). Men stora delar av odlingsområdena i Skåne, Västgötaslätten och runt Mälardalen är förlorade för alltid mot denna bakgrund.

b) Ett resonemang likt "Svenskt Sigill" måste införas vid odling av både potatis och morötter, som tillsammans står för nästan 50 procent av intaget. Konsumentorganisationer måste nu föra fram detta till livsmedelstillverkarna.

c) En känslig fråga är modersmjölksersättningens pulver. Naturlig modersmjölk har en kadmiumhalt lägre än 0,001 mg/kg. Barnmatstillverkarna har ett gränsvärde för pulvret vid 0,020 mg/kg, dvs 20 ggr högre än den naturliga mjölken. Men detta är inte rättvisande, då pulvret först måste blandas ut med vatten. Å andra sidan vet vi inte vilka halter kadmium som finns kranvattnet. I andra sammanhang har man velat se modersmjölkens innehåll som en form av biologisk norm. När det gäller kadmium når vi inte upp till den normen med modersmjölksersättningens pulver, trots att barnmatsindustrin söker efter kadmiumfattiga råvaror. Vid en undersökning som Livsmedelsverket gjorde under 80-talet, hittade man prover av pulver som innehöll över 60 ggr mer kadmium än naturlig bröstmjölk.

d) Ett annat krav - det viktigaste men tyvärr inte självklart för alla inom livsmedelssektorn - är att kadmiumökningen i åkermarken måste upphöra. Det är idag fullt möjligt att radikalt minska tillförseln med fosforgödningsmedel genom att välja ytterst rena konstgödselkvaliteter (t ex NPK från Hydro Agri AB, 2 g Cd per ton P). I stället propageras nu för en ökad tillförsel av kadmium till åkermarken genom ökad användning av våra mest förorenade fosforgödningsmedel.

Våra avloppsslam innehåller i genomsnitt 55 g Cd per ton P. Det slam som sprids innehåller i genomsnitt ca 45 g Cd per ton P. Gränsvärdet för slamspridningen medger 67 g Cd per ton P. Ett års slamspridning motsvarar ca 25 års användning av ren konstgödsel.

Jag fick ett brev från Lars Sjösvärd SLR:

Hej Gunnar,

läser dina mail och bifogade artiklar med intresse varje gång. I din artikel i Skåneland skriver du på slutet att vanlig stallgödsel inte tillför någon Cd. Stämmer det?

Cd-import sker väl även, visserligen lite men ändå, genom sojaprotein och mineraler som vi ger våra djur? Detta förekommer i så fall såväl inom konventionell som "ekologisk" uppfödning och om jag förstått det rätt (kanske det är dina siffror?) så står Cd-tillskottet via foder för ca 10% av det totala tillskottet?

Lars

=========================

Gunnar Lindgren skriver:

Hej Lars och allt är väl bra med dig!

Det du tar upp är en viktig fråga som blev outvecklad i artikeln i Skåneland.

1. Om vi börjar med kretsloppets sinnebild - en ko som betar på en äng i Norrland med ytterst litet luftnedfall på bladytorna - så är det helt sant att i stort sett ingen ny kadmium tillförs åkern, oavsett halten i gödseln.

2. Om gödseln tas från denna gård, men läggs på en angränsande KRAV-gård, bygger vi upp en kadmiumpool på denna gård. Detta är en mycket allvarlig fråga för alternativa odlingen, eftersom den konventionella odlingen snart helt kommer att använda kadmiumren fosforgödsel (konstgödsel), medan KRAV-gårdarna fortsätter att ackumulera Cd med stallgödsel. I ett längre perspektiv kan vi i värsta fall vänta att både jordhalter och halter i gröda/livsmedel kommer att öka mest i alternativodlade livsmedel? Apatit är en form av råfosfat, som inte genomgått konstgödselns kemiska behandling. Den lär vara tillåtet i KRAV-odlingen. Om vi använder apatit stället för "importerad" stallgödsel på KRAV-gården kvarstår obalansen i förhållande till konventionell odling, då den apatiten rimligen bör innehålla mer än 2 ppm Cd i P samt att man måste lägga på större givor, då fosforn i apatiten är förhållandevis svårtillgänglig. (Dessutom brukar apatit innehålla en rad föroreningar, vars förekomst jag inte känner till i just den apatit som idag ev används i alternativa odlingen, t ex fluor, arsenik,radioaktivitet/alfastrålare)

3. Om kor äter spannmål eller hö som odlats på en annan gård, kommer djurgården att bygga upp kadmiumhalten runt gården då gödseln inte återförs till spannmåls eller höproducentens åker. Man har enl Naturvårdsverkets nya publikationer nu påvisat att både kadmium och fosfor lagras upp runt djurgårdarna. På sikt måste djurgårdarnas och spannmålsodlarnas näringsflöden kopplas ihop - det är här som jordbrukets kretslopp skall upprättas. Gödseln från djurgårdarna måste tillbaka till odlingen av foder. Av jordbrukets växtodling är den stora delen avsedd för animalieproduktionen, medan en liten del går till människan.

4. Om korna får annat icke eget odlat foder eller mineraltillsatser, t ex med kadmiumförorenad fosfor, bidrar också detta till att gödsel och åkermarken kommer att tillföras ny kadmium som leder till haltökningar. Kadmium kommer in med importerat foder, men också en viss del exporteras rimligen?

5. Det faktum att kadmium nästlar sig in till åkermarken på olika vägar skärper bara problemet - alla tillfartsvägar skall ifrågasättas. Tyvärr möter jag ibland försök att legitimera ett bidrag genom att peka på ett annat större bidrag. Detta är i grunden fel och skall inte godtas.

6. Det klokaste vi kan göra är att bygga en teoretisk och praktisk "mur" runt vår åkermark och bilda ett "fort". Sedan skall all tillförsel av kadmium genom muren ifrågasättas, elimineras eller minimeras.

7. I andra hand skall vi försöka bryta den systematiska omfördelning av kadmium som sker inom arealen, t ex spannmålsgård-djurgård eller djurgård - KRAV-gård.

8. Det är viktigt att vi får en klar bild, kvalitativt och kvantitativt, hur kadmium rör sig över "muren" och inom "fortet". Jan Eksvärd LRF börjar få ett grepp om detta.

9. I detta perspektiv blir exempelvis slammet en trojansk häst som - försåtligt jämfört med stallgödsel - påstås kunna inpassas i ett "kretslopp" eller ge upphov till "balans", vilket i båda fallen är direkt fel eftersom så gott som alla metaller i slammet i själva verket går över "muren" och oundvikligen leder till ökningar. Det tycks behövas ett ordentligt pedagogiskt arbete här för att jordbruket och anknutna organisationer skall förstå detta.

10. Visst finns det andra faktorer än kadmiumhalten i marken som påverkar upptaget av kadmium. Men vi är i ett läge där kadmiumhalten i marken inte får öka mer. Detta säger Kemikalieinspektionen m fl tydligt. Det finns inte heller någon storleksordning på ytterligare tillförsel som kan accepteras - vi skall försöka eliminera alla källor - även om tillförseln idag är mindre än förr, utom på slamspridd areal där den kraftiga ökningen fortsätter. I och med att man med teoretiska modeller kan beräkna hur många nya fall av begynnande njurskada som är att vänta för varje påslag av kadmium (se Kemikalieinspektionens beräkningar i "The Economics of the Swedish Policy to Reduce Cadmium i Fertilisers"), så hamnar vi i ett läge där vi byter kadmiumtillförsel mot njurskador. Vem vill ange hur många nya fall av njurstörningar - idag och i en lång framtid - som spridning av kadmiumförorenad fosfor får kosta?

Jag vill gärna att andra lägger synpunkter på den i sann mening livsavgörande kadmiumfrågan. Jag har i flera tidningsartiklar fört fram min syn på detta.

Valet av fosfatgödsel är idag en mycket allvarlig och viktig fråga för det svenska och kanske särskilt för det skånska jordbruket. En rad vetenskapliga rapporter som kommit ut de senaste åren visar att kadmiumhalten i de svenska jordarna inte får öka mer.

Kadmiumhalten i våra njurar är så hög att 10.000 svenskar nu beräknas ha begynnande njurstörningar. Vi får in kadmium främst från vetemjöl och potatis, som står för cirka 80 procent av intaget. Men också morötter, mjölk och kött ger ett viktigt bidrag. Kvinnor med låga järndepåer, vegetarianer, särskilt känsliga individer samt rökare utgör riskgrupper.

Kadmiumhalten i åkerjorden har ökat med 30 procent mellan 1900 och 1990, vilket innebär 0,3 procent per år i genomsnitt. Kadmium tas upp i grödan ur åkerjorden och mellan 1918 och 1980 har kadmiumhalten i vete mer än fördubblats. Det motsvarar ungefär 1,6 procent per år i genomsnitt. Halten i spannmålen ökar snabbare än halten i marken.

Halten kadmium i grisnjure har ökat med 2 procent per år mellan 1984 - 1992. Ökningen är ännu större i Skåne.

Skånsk mylla har högt kadmiuminnehåll

I en stor markkartering har man jämfört kadmiumhalterna i ploglagret med halten i underliggande alv. Stora delar av Skåne har visat betydligt högre halt i ploglagret. Halterna ligger nu nära eller över 0,3 mg/kilo torr jord. Om halterna är högre kan man inte utan kärnanalyser leverera spannmål till Svenskt Sigill. Det betyder att stora delar av Skåne idag inte kan leverera hälsoriktig brödsäd. Observera dessutom att gränsvärdet i jord egentligen borde sänkas till 0,2 mg/kilo torr jord för att minska antalet fall av begynnande njurskada.

Kadmium och livsmedelskvalitet

I Sverige har vi tidigt uppmärksammat kadmiumproblemet, men inte i övriga Europa och världen. Även omvärlden kommer snart att få upp ögonen för denna stora fråga. Om det svenska jordbruket redan idag upphör med att sprida kadmium på jordbruksmarken, kommer vi att få stora konkurrensfördelar framför många andra länder. Snart kommer innehållet av kadmium i livsmedel - både vegetabiliska och animaliska - att bli det kanske viktigaste måttet på dess kvalitet.

Bra gödselmedel finns

Luftnedfallet av kadmium har minskat betydligt. Det som jordbruket kan och bör göra är att välja de mest kadmiumrena gödselmedel vi har. Kommande släkten måste odla i den kadmium vi lägger dit idag. Det är mycket stora ekonomiska värden som står på spel.

Lyckligtvis finns idag mycket ren fosforgödsel, till exempel NP och NPK från Hydro Agri AB. Här är kadmiumhalten 2 gram kadmium per ton fosfor. Om lantbrukaren i stället väljer detta bromsar vi ökningen i åkermark och njurar. Åkermarkens ekonomiska värde riskerar inte att minska.

Det finns också fosforgödsel som är orimligt kraftigt förorenad med kadmium. Det är bland annat importerade kvaliteter av konstgödsel som har betydligt högre kadmiumhalter än ovanstående NPK.

Slam tillför åkern mycket kadmium

Mest förorenade av alla gödselmedel är avloppsslam. Trots en omfattande propaganda för slamspridning är slam kraftigt förorenat med kadmium och bör inte läggas på jordbruksmark. Det finns slam som påstås vara godkända av slamsamråd. Men då de gränsvärden som tillämpas är mycket högt satta för att möjliggöra slamspridning, så blir resultatet att jordbruksmarken i onödan får ta emot mycket stora mängder kadmium. Slamöverenskommelsen godtar att 67 gram kadmium får finnas per ton fosfor, det vill säga 33 gånger mer än i bra konstgödsel. Slammet är befriat från kadmiumskatt.

Om hela arealen gödslas med bra konstgödsel tillförs cirka 50 kilo kadmium per år. Det är ungefär lika mycket som svenskarna tar in med livsmedel per år. Men det svenska slammet innehåller sammanlagt

350 kilo kadmium per år och en betydande del av detta sprids på bara några procent av den odlade arealen. Från slamspridda arealer följer kadmium sedan med foderspannmål och sprids med gödsel till andra marker. Det är alltså viktigt för alla att man gemensamt håller kadmium borta från all åker. Under 1998 har Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Miljöförbundet J V, Konsument-Forum samt Riksförbundet för Njursjuka fört fram kravet att avloppsslam inte ska läggas på jordbruksmark.

 Slutligen ska påpekas att vanlig stallgödsel inte tillför kadmium till vår åkermark. En ko som betar på en äng är en sinnebild för ett kretslopp. Men i slammet är nästan all kadmium sådant som "mjällar av" från samhällskroppen. Denna beräknas innehålla 5.000.000 kilo kadmium, i vattenledningar, kopplingar, varmvattenberedare, förzinkade beslag etc.

Gunnar Lindgren, civilingenjör, lärare vid Musikhögskolan i Göteborg och miljödebattör.

Bildtext: Gunnar Lindgren hoppas att det kloka och framsynta svenska jordbruket nu för en kadmiumpolitik som i första hand gynnar konsumenterna och dess egna långsiktiga intressen.

Kadmium i modersmjölksersättning, barnvällning och gröt

========================================

När vi diskuterar halterna av miljöföroreningar i livsmedel, är det våra foster och nyfödda som är känsligast. Det är omsorgen om deras hälsa och intag av näring som skall tjäna som norm för vad som skall accepteras i våra livsmedel.

Men läget skärps då små barn också äter mycket i förhållande till sin kroppsvikt, dvs intaget av miljöföroreningar per kilo kroppsvikt blir större för barn än för vuxna. Dessvärre finns tecken som tyder på att barnen dessutom lättare tar upp miljögifter i mage/tarm än vuxna. Data från försöksdjur tyder på att exempelvis kadmium lättare tas upp hos barn än vuxna.

I Svensk Veterinärtidning 1999, Vol 51, Nr 12 finns en studie som behandlar kadmiuminnehållet i barnvällingar och gröt. Den redovisas på detta sätt enl

TT:

"HÖGA KADMIUMHALTER FUNNA I VÄLLING OCH GRÖT

Kadmiumhalterna i mjölbaserad barnmat som välling och gröt är upp till 17 gånger högre än i de produkter som baseras på mjölk. Det visar en studie, som gjorts vid Sveriges lantbruksuniversitet och som presenteras i det senaste numret av Svensk Veterinärtidning.

Veterinär Gunilla Eklund och professor Agneta Oskarsson har undersökt innehållet av kadmium i 23 olika mjölkersättningar till barn. Man har funnit stora skillnader i kadmiumhalt mellan olika produkter och märken. Findus har genomgående högre halter av kadmium i standardvälling, fullkornsvälling och gröt än motsvarande produkter från Semper.

De lägsta koncentrationerna kadmium hade barnmat som är baserad på skummjölkspulver. Majs- och sojavälling innehöll mindre kadmium än barnmat som baseras på vete, havre och råg. De högsta kadmiumhalterna hade fullkornsprodukter.

Ett sexmånaders barn som dricker rekommenderad mängd standardvälling får i sig nära hälften av den acceptabla mängden kadmium bara genom mjölkersättningen, konstaterar forskarna.

De rena modersmjölksersättningar, avsedda för nyfödda barn, som ingick i studien visade lägst kadmiuminnehåll av samtliga undersökta barnmatsdieter.

(TT)"

Min kommentar:

Det viktiga och allvarliga är att små doser av kadmium har visat sig skada utvecklingen av hjärnan. Så här säger Eklund och Oskarsson: "Förutom högre upptag av metallen hos nyfödda finns indikationer från djurexperimentella studier att CNS under utveckling är känsligt för kadmiumexponering, med förändringar bland annat i hjärnans transmittorsystem, redan vid lågdosexponering. Det är därför viktigt att hålla kadmiumnivåerna i livsmedel avsedda för spädbarn så låga som möjligt."

Vidare: "Djurexperimentella studier indikerar emellertid att det centrala nervsystemet under utveckling, snarare än njurarna, kan vara det kritiska organet efter exponering under nyföddhetsperioden. Förändrat beteende, kognitiva störningar och påverkan på serotoninnivåerna i hjärnan harvisats hos råttungar, även efter lågdosexponering med kadmium."

"Sasser och Jarboe rapporterade t ex upptag på fyra, fem resp 23 procent i mag-tarmkanalen hos dagsgamla grisar, råttor och marsvin jämfört med 0,7 , 0,6 resp 1,3 procent hos fem till elva veckor gamla djur."

"I Sverige förbrukas omkring 6 000 ton barnvälling per år, vilket gör detta livsmedel till en viktig exponeringskälla för kadmium."

Kadmiuminnehållet i bröstmjölk är lågt, vanligen under 0,1 mikrogram per liter. Om man ser detta som en form av biologisk norm, är alla typer av barnmat och modersmjölkersättningar mer eller mindre kraftigt förorenade med kadmium. Författarna skriver: "Intaget av kadmium hos ett fyra månaders spädbarn som ges mjölkbaserad modersmjölksersättning eller soja-välling blir i medeltal omkring två respektive tolv gånger högre per dag, jämfört med om barnet får bröstmjölk med en koncentration på 0,06 + - 0,04 mikrogram per liter."

Detta måtte vara en av de viktigaste indikatorerna på att vår civilisation är illa ute beträffande kadmiumfrågan. Tillförseln av kadmium till odlingsmarken måste upphöra. Detta måste nu få gå före andra i och för sig viktiga samhällsmål.

Det sorgliga i nuvarande situation är att det saknas ett relevant gränsvärde för kadmiumintag hos människan och i livsmedlen. Det gränsvärde som figurerar i ovanstående rapport är oansvarigt högt och måste snarast sänkas. Eklund och Oskarsson påpekar ang det gällande "provisoriska gränsvärdet": "Det inkluderar inte någon säkerhetsfaktor och tar inte hänsyn till eventuella riskgrupper".

Redan för två år sedan publicerade ledande njurforskare en utmärkt sammanfattning av kadmiums hot mot vår hälsa i "Health effects of cadmium exposure - a review of the litterture and risk estimate", Scand Journ of Work, Envir & Health, Vol 24 Suppl 1, 1998.

Där säger man: "Som sammanfattning, indikerar senaste data att allvarliga hälsoeffekter från kadmium kan utvecklas hos 1 % av de vuxna hos allmänbefolkningen vid ett genomsnittligt dagligt intag vid 30 mikrogram under en livstid. Hos högriskgrupperna kan förekomsten bli ännu högre (upp till 5 procent). Detta intag har redan överskridits av vissa befolkningsgrupper i Europa och marginalen är mycket liten för stora grupper. Därför måste vi minska kadmiumexponeringen hos allmänbefolkningen för att minimera risken för allvarliga effekter på hälsan. Vid ett genomsnittligt dagligt intag vid 70 mikrogram per dag (vilket motsvarar gällande provisoriska tolerabla veckointag), skulle 7 % av den vuxna allmänbefolkningen väntas utveckla kadmiuminducerad njurskada. För högriskgrupper skulle andelen bli ännu högre (upp till 17 %). Därför, enl vår uppfattning, är det gällande provisoriska gränsvärde oacceptabelt och behöver sänkas".

Redan dagens genomsnittliga intag för allmänbefolkningen vid 15 mikrogram per dag beräknas orsaka 10.000-tals fall av begynnande njurskada. Enligt min mening bör då ett tolerabelt dagligt intag ligga klart lägre än 15 mikrogram per dygn, förslagsvis mellan 1 - 5 mikrogram per dygn för en vuxen person. (Vi tar hänsyn till riskgrupper och inför en säkerhetsfaktor mellan 3 - 15). Även om detta är ett berättigat gränsvärde, så kan vi inte längre nå så lågt. Kadmium är redan utspritt på odlingsmarken och en myndighet kan inte sätta ett gränsvärde lägre än att de faktiska halterna. Annars tvingas vi svartlista våra baslivsmedel.

Antag att vi flyttar ned tolerabla dagsintaget från 70 mikrogram till 15 (vilket ändå väntas ge njurskador). Då skulle spädbarnen, enl artikeln ovan, inte få halva sitt tolerabla intag från barnmat, utan det måttligt sänkta tolerabla intaget skulle i stället överskridas mer eller mindre kraftigt beroende på vilken typ av barnmat det är frågan om. Jag upprepar författarnas slutsats "Det är därför viktigt att hålla kadmiumnivåerna i livsmedel avsedda för spädbarn så låga som möjligt." Då måste vi också till varje pris hålla kadmiumtillförseln till
odlingsmarken så låg som möjligt?

Hälsningar

Gunnar

Gunnar Lindgren, Pl 1363, 446 00 Älvängen, Sweden
Tel/fax 0303/745155, mobil 070-567 90 54
e-mail gunnar.lindgren@ale.mail.telia.com